Sommar i Februari

Idag var 2017 års allra finaste dag hittills. En dag vars sommarkänsla kommer att bli svår att klå så sent som i juni. Jag är så extremt tacksam över att jag har kunnat ta mig friheten till livets goda kaka just idag.

Jag Anton och Rebecka tyckte att detta vore den perfekta dagen att testa lite nya och spännande vatten. Det bästa var att Rebecka förutspådde att det eventuellt skulle ställas till med snipfest. Efter allt drönande inne i vassen i väntan på La Grande med tre fäll om dagen kände jag att det var dags att jobba på motionen lite.

dsc01694

Dagen inleddes med en prima månvandring.

dsc01701

Medan Rebecka riggade det 2a spöt sa det kablam och Rebecka fattade ingenting. En pluttig mört om kanske 12 cm åkte ner i hålet och när den simmade iväg drog den som en lastbil i jämförelse med vad som kan förväntas av den.

Det verkade faktiskt som att den blivit påkörd av en välbekant avlång rovfisk.

dsc01704

Mothugget satt finfint och upp kom en gädda som hade potential, eller hade haft potential innan den hade blivit svårt sjuk. Det var en av de äckligaste gäddor jag skådat. Trots att det var en klockren metersfisk ville vi inte ens ta en bild av den.

Men, metersfisktrenden var återigen räddad, 4e gången på rad som minst en metersfisk kommer upp!

dsc01707

En fantastisk soluppgång prydde den vita isen och innan klockan ens hade blivit tio så började det bli dags att ta av sig jacka och mössa.

Ett bevis på karma trillade in när Rebecka fick springa kors och tvärs över hela sjön om och om igen för att landa snipa efter snipa – Igår hade hon nämligen hängt med för att köpa mört istället för att gå på ett inbokat träningspass.

… Och så kan det gå!

dsc01710dsc01764

Även Anton fick springa efter en och annan minsting. Det kan ha haft att göra med att Anton avslöjade att han hade lite ”after-fish” folköl och chips hemma i skafferiet, vilket är ett klockrent karma-avdrag i motionsperspektiv.

Solen värmde mer efter varje minut och för att göra det hela lite somrigare så bestämde sig en bekant sommarrelaterad art för att gästa solskensriket en stund.

dsc01751

En knallfin abborre!

Mer finns egentligen inte att säga om den här dagen. Rebecka och Anton sprang sammanlagt över 25 gånger och jag fick 2 gäddor i samma hål alldeles bredvid basen.

dsc01778dsc01773

Eftermiddagen gassade sig fram och när skymningen kom blev luften tung, svalkande och fylld av somriga aromer som egentligen bara upplevs under fina sommarkvällar.

jag tror aldrig har upplevt sån genuin sommarkänsla mitt i februari förut.

Tack!

 

 

 

 

 

 

Jakt i Vassdjungeln!

Efter alla lyckade ismetepass i vinter så har jag knappast börjat känna mig nöjd. Efter succépremiären i Uppland för någon vecka sedan så drabbades jag av en svår gäddfeber. Det blev så pass illa att jag var tvungen att stanna hemma från skolan både nu i torsdags och i fredags.

Till att börja med så var jag ute med Eirik på pass i söndags. Det blev ytterligare en skön dag i vassdjungeln i väntan på att de rovdjur som stryker sig fram och tillbaka längs vassen ska få upp aptit nog för att ge sig på en ensam stackars mört.

Med vissa elektriska nappindikatorer som lät just som fåglarna i vassen så var förvirringsgraden ganska hög. Men vi lyckades  ändå hålla metersfisktrenden vid liv och fångade en varsin krokodil.

dsc01581

Inte alla Eiriks nappindikatorer visslade, en ropade ”Wake up! Slimey’s here!”.dsc01590

En toppdag med råge. Tack för det! =)

Som tur var så var jag inte den enda i klassen som hade insjuknat i gäddfebern. Rebecka hade även blivit drabbad och som om mer fiske hade botat så åkte vi ut på isen istället för att gå till skolan. Förhoppningarna för min del var skyhöga och jag kunde knappt sova en blund på onsdagsnatten – Betesfisken var saftig och pigg, vädret skulle bli perfekt och jag hade en oerhörd hybris som fick mig att känna att en 10+ var så nära att det skulle bli som att ta godis från riktigt små barn.

På morgonen riggade jag, Anton och Rebecka spöna innan gryning och satte oss i brassestolarna. Rebecka fick genast ett fäll och åkte på en långdistanslöpning till det mest avlägsna hålet. Jag och Anton hade ingen anledning att springa så vi kom lunkande efter med landningsmatta och kamera. Väl där visade sig fisken vara ganska liten. Direkt efter att den lille hade simmat tillbaka började vippan vid mitt närmsta hål vifta som om fisken passade på medan jag ändå var där.

dsc01602

Trenden fortsatte och på mindre än en timme var dagens första 100+ dragen.

Vi tog en lång promenad för att få ut nya mörtar i hålen. Från hålen till basen och tillbaka till hålen sedan hela vägen till basen igen. Och just som vi hade satt oss till rätta i stolarna så vinkade vippan vid samma hål på Rebecka igen.

dsc01606

Snyggt! Mycket fin firre riktigt nära metern.dsc01607dsc01608

Hal som en ål var den!

Vi tyckte därefter att det var Antons tur att få fisk och Rebeckas tur att vila upp sig i stolen. Men livet var orättvist och Rebecka fick springa ytterligare två gånger till samma avlägsna hål och Anton fick inte springa alls. Jag blev dagens lyckost som fick störst fisk till minsta möjliga ansträngning. Fisket dog ut helt ganska tidigt men vi stannade tappert till skymning – ju längre man hänger kvar på isen desto kortare är det till nästa fiskedag!

Natten till fredagen var fiskelängtan värre än natten innan. Timmarna sprang sömnlöst förbi medan jag oroade mig över att bli trött och omotiverad. Men när det äntligen var dags så kom ändå peppen krypandes. Vi provade ett nytt ställe varpå vi fick vandra en kilometer. Väl framme vid målet så kändes platsen inte alls bra. Jag hade lovat mig själv att lyssna på Rebecka som hade föreslagit ett annat ställe men jag hade ändå yrat på om denna plats.

Jag började tappa modet och trodde att jag hade sabbat dagen. Men vädret var milt och fåglarna kvittrade glatt så jag lät mig inte falla helt. Första fället kom på mindre än en timme och när Rebecka som i vanlig ordning åkte på sprinten  ropade att fisken var bra försvann alla trista tankar.

dsc01624

Dagen var räddad och oavsett hur den skulle sluta så skulle det ändå vara en lyckad dag. En härlig känsla och en riktigt fin gädda i toppkondition på 104 cm – Än har det inte blivit ett pass utan en metersfisk, helt otroligt!

Efter lyckan kom isregnet och saboterade all utrustning. Rullarna dränktes i is och två fäll saboterades. Men belöningen att prislöst stanna kvar på isen under hemska förhållanden är en stor skopa karma som en dag kanske förvandlas till den drömfisk som vi väntar på!

dsc01531dsc01447

Ha det gott!

 

 

 

 

 

 

Svinkul på is

 

Nu när det äntligen blivit bra is här nere i Uppland var det dags att fråga en rejält fiskeintresserad klasskamrat om det kanske var dags för en premiärtur – Rebecka tyckte det lät som en strålande idé. Vi hade flyt direkt och blev lediga från skolan samma dag. Ingen av oss hade någon större erfarenhet av ismete i Uppland, allt jag hade var ett enda ställe som jag tyckte förtjänade ett helhjärtat försök.

På morgonen då det bar av hade jag lite prestationsångest över platsen jag valt och oroade mig över att vattnet kanske var alldeles för grumligt för ismete. Men som tur var hade Rebecka lyckats få tag i ett gäng riktigt härjiga björknor som skulle föra ett herrans oväsen inne i vassen.

Första timmen var trög och just som skräcken för ett blankpass utan fäll kom krypandes så rasslade det till. Linan sprutade ut och något som kändes rejält tungt kapade linan direkt efter mothugget – vilken skam!

Det hann dock knappt gå en halvtimme innan det var dags igen, i exakt samma hål. Linan sprutade ut och den svarta spolen under nylonen hade blottats när jag kom slirandes. Den här gången gick allt som det skulle – linan höll, en riktig grisgädda kom upp ur hålet och någon började blöda i handen utan att bry sig!

dsc0143666dsc01445

Revanschen var ljuv! 102 cm 8,7 kg = skaplig kondis. Det var nu bevisat att spöna som stod över 10 meter från vasskanten inte hade något där att göra. Vi tog en runda och skrapade ihop de spön som skulle få nya hem tätt inne i vassen. När jobbet var avklarat och det var dags att återta lugnet i brassestolen så började nästa vippa vifta. Vi rusade fram och det kändes inte helt verkligt när jag insåg att även denna fisk var av det bättre slaget.

dsc01453

Vilken succé! Dagen var helt säkrad och utan att det ens hade hunnit bli lunch så var det helt klart en lyckad premiär i Uppland! Solen tittade sakta fram och livet kändes så där härligt som det gör när det går bra.

Rebecka som ännu inte hade fått någon fisk tyckte att det började bli hennes tur. Det går ju inte att trolla men det finns ett sätt att ta sig runt det hindret – påbörja något som man helst gör utan att bli störd, exempelvis tända en brasa. Gäddor kommer gärna och stör mitt upp i grillningen.

Som önskat ställde sig en vippa mitt upp i eldningen och det var bara att släppa allt och springa – Hellre utan mat än utan fisk. Nu var det äntligen Rebeckas tur. Hon for som en raket och jag kom lunkande efter. Mothugget såg rejält ut och fick mig att börja småspringa lite. Sen ropade hon ”den är stor!” och då la jag benen på ryggen. Den storhövdade gäddan kom efter lite stretande upp ur hålet och dagen var inte längre bara säkrad utan den var verkligen riktigt lyckad!

Grattis!

dsc01475dsc01483dsc01482

Två ismete-PB på samma dag, Grattis till oss!

Sedan fortsatte dagen helt utan förväntningar. Det var inte helt omöjligt att den kunde bli ännu bättre, men det hade varit alldeles för bra för att vara sant. Istället fick vi grilla och njuta av både solen och känslan av att ha lyckats.

Framåt eftermiddagen kom kylan krypandes men några snipor såg till att vi fick hålla värmen uppe tills det var dags att packa ihop och åka hem.

Och det var vad den dagen hade att bjuda på!

dsc01509dsc01512dsc01521dsc00146

Tack för en grym dag!

 

 

 

 

 

 

 

Julegrisen

I somras blev det en riktig Juligris för mig i lappland när en superröding bestämde sig för att kliva på kroken. I år verkar det som om jag fick vara med om både Juligris och Julegris

Det har hittils varit en solig jul i Dalarna. Sol kanske inte hör julen till men jag är då inte en av de som klagar. Ett par helt underbara dagar på isen är vad vi skrapat ihop än så länge.

Dan före dopparedagen fick en välkänd sjö besök av mig, Anton och Nisse. Försovningar och läskiga isar sinkade oss en aning men dagen var ändå långt ifrån förlorad.

Långt innan alla spön var ute startade en liten gädda en trend som gick ut på att få oss att lägga benen på ryggen så ofta som möjligt. Det blev en hel del fällningar och springande kors och tvärs på isen. Resultatet blev inget att skryta med, men dagen var helt underbar och vi fick ”leka” av oss lite.

dsc_0751

Vi träffade några fiskare som rastade hunden. De hade tydligen dragit en best på ca 8 kg alldeles där vi var helgen innan. Den julegrisen ville vi lägga vantarna på!dsc_0760dsc_0768dsc_07701

Men det verkade som om julskinkan hade rymt, vi fick nöja oss med den här firren. Nils frodades. Han fick 80% av dagens gäddor och satte 90% av fällningarna, annat än mig som satte 0% av kanske 8.

Men snipfester börjar jag ändå bli lite för gammal för 🙂

Vi satt och väntade ända in i skymningen med hoppet uppe men det fanns tillslut inte så mycket mer att göra än att packa ihop sina saker och åka hem.

2

Julafton bjöd på en ny dator vilket jag är oerhört glad för. Äntligen är det bara att börja lagra bilder igen. Jag har även ny kamera på ingång som ska invigas den 29e då vi ska prova en top-secret göl.

Den 26e var det dags igen. Jag Nils och Stefan hade en annan sjö i kikaren. Väl där hade vi ett ess i rockärmen som vi inte hade tänkt att vänta med. Målmedvetet tog vi oss genom skog och mark för att nå isen. Pulkor välte och svordomarna började smita ut. Men det var ingen hets, klockan var 07.00 och det skulle inte bli ljust förens efter 8.

dsc_0753

Nyvaken Steffe. Det kanske inte ser så ut, men han var egentligen mest pepp av alla.

Det stormade på sjön och isen var både blöt och slushig. Det krävdes inte mycket våld för att Nisse skulle ta sig igenom med spettet. Halvvägs till vårat ”ess” så nojjade vi ur och bestämde oss för att fiska inne i viken istället för att ge oss ut på pelagien.

Viken såg oerhört attraktiv ut. Vilken gäddmetare som helst hade tveklöst häckat vid den. Men. Vad vi visste var hur död och tråkig viken kunde vara övriga årstider. Vi satte därför de flesta spöna så långt ut vi vågade medan vi enbart unnade några få en plats inne i den stora och stillsamma viken.dsc_0756

Solen gick upp och fisket var oerhört trögt till en början. Nästan ingenting hade hänt vid klockan 10. Solen lyste medan jag och Nils spanade på spöna som stod riggade inne i viken. Vi tänkte att där gör de ingen som helst nytta, att vi borde flytta ut dem. Steffe kände samma sak och förklarade att hans hål inne i viken kändes som det sämsta.

Steffe gav hålet en halvtimma och gav sig av rejält långt ut för att flytta om några andra spön.

Vi tittade nedlåtande mot spöna i viken och muttrade lite.

dsc_0877

Men karma är en rejäl bitch ibland. Vad började inte vifta om inte vippan på det spö som stod längst in i den vik som vi sågade. Det var Stefans spö men Stefan var enormt långt borta. Jag och Nils kutade fram men ingenting verkade röra sig. Nisse slängde ett getöga mot sitt spö som stod riggat i närheten. Vippan sögs ner mot hålet och började sedan fladdra vilt – Rea-strömmingen från ICA maxi lockar inte bara till sig pensionärer.

Vi kutade glatt mot spöt.

dsc_0765

Boom ! Fisken satt direkt ! Linan bara sprutade ut, det här kändes lovande till en början.

dsc_0771

Det kändes kanske lite för lovande. Rea-Strömmingen från ICA kanske även lockade till sig pensionärer av andra arter? Det här var ingen medelålders fisk. Steffe hade fått nos om att Nisse drillade en fisk och började lunka bortåt mot oss. Jag kände att det var lika bra att vråla åt honom att han borde ta med sig landningsbana åt mormor direkt.

Den här fisken ville inte visa sig. Det tog ett tag innan vi ens fick se vad som simmade omkring. Som vanligt när det är något riktigt stort på kroken arbetade vi oss uppåt i kilosgissningarna. Men vi landade på 8, kanske 10+. Gång på gång lade hon sig under hålet och vi kunde skymta hela hennes kontur genom isen. Vi kunde se när hon plöjde runt under fötterna på oss för att sedan försvinna ner i djupet igen. Tillslut hade Steffe fisken i handen och upp kom en alldeles perfekt gädda. En drömfisk och Julegris på samma gång.

dsc_0796dsc_0794dsc_0861

Nu blev det liv i luckan. Fy fan vad jag älskar strömming. Vilken succé!

dsc_0807dsc_0832dsc_0868

Stort grattis till Nisse för en gädda som bara men knappt går att slå i vikt. Så sinnessjukt snygg. Nisse var den av oss tre som förtjänade den mest så det var en total succé. Fisken vägde 12,6 kg.

Dagen fortsatte konstigt nog men vi hade inget kvar att vinna, allt annat skulle bara bli en bonus.

dsc_0886dsc_0935dsc_0930dsc_0912

Vi unnade oss en festmåltid.

dsc_0889

Vi fick springa lite…

dsc_0907

Men den här dagen kunde inte bli bättre än så!

dsc_0818dsc_0819

Hurra för Nisse! 😀

Mer kommer…

Peace out!

”Bortglömda” sommarminnen

I samband med att min dator kraschade i slutet av sommaren så förblev en hel del bilder ouppladdade så jag tänkte ladda upp ett gäng nu när jag har fått rätt på vissa av bilderna!

Just nu pluggar jag för det mesta och fiskelängtan växer exponentiellt i förhållande till kunskapen. Men men, snart är det jullov och då jävlar ska jag hänga på isen med likasinnade dårar en hel del.

dsc_0677dsc_0704-1dsc_0676dsc_0755

Vi börjar med en mulen helg vid Kalixälven. Lågt vatten och kinkiga harrar, men det går alltid lita på att någon harr runt kilot kommer upp förr eller senare. Om man ska introducera någon till flugfiske så är det nästan helt klart den bästa platsen i Sverige – extremt lätt- och tacksamt fiske.

dsc_0237dsc_0398img_20160805_151451dsc_0585

Nästa blir lite bilder från diverse vandringar. Jag går aldrig någonstans bara för att gå, någon fin rödingsjö måste finnas längs vägen. Annars är vandring ”bara” enormt trevligt men aldrig lika spännande som det är när man har en liten sjö markerad med frågetecken på kartan. Det är något helt magiskt att få se en fisk vaka vid en sjö man aldrig tidigare besökt.

Sommarens största lärdom om rödingvatten: Långgrunda sjöar med hög vattenomsättning(mkt syre) har helt klart de största fiskarna. När midnattssolen lyser så kommer bestarna ofta in där små rännilar och bäckar med färskt smältvatten ansluter sig till sjön.

dsc_0812dsc_0837

Jag visade några gamla jobbarkompisar från Falun en av de finaste bäckarna jag någonsin fiskat vid. Det lönar sig alltid att ta med nytt folk till sina favoritställen. När jag stod där och nötte slentriant i samma hålor som alltid med samla gamla favoritflugor så provade Hugo & Reine knep från Dalarna jag aldrig skulle få för mig att prova – och det funkade super.

Rackelhanen i svart slaktade allt.dsc_1001dsc_1072dsc_1020dsc_0888

Reine hittade en harrhåla där jag aldrig tidigare sett eller fångat fisk. Det stod helt makalösa 50+ harrar där i.

dsc_0895dsc_0956

Största lärdomen om den dagen var att lite nya tankar och idéer ofta kan rädda en fiskedag.

Nu är det bara att bita i en sur kiwifrukt och vänta på sommaren, som så många gånger förr.

dsc_0376

Hejdå!

 

Insanity!!

How bad can skipping half a day in school be? I asked myself yesterday. I recently figured that the question I should have asked was how good it can be instead. This day showed me exactly just how good skipping school can get.

Eirik was on about a extremely cool spot to fish. People always tells that when bringing someone to a new spot. Problem is that things change from day to day, so I was trying not to keep my hopes up too much. But the weather was perfect for autumn pike so I could not help that those little fantasies was swirling around in my head.

I met with Eirik & Bao early in the morning, we went straight at it. Bao was excited about pike and was casting as if he knew this was going to be a good day, for sure. And as a reward for being such a early morning sunlight he was awarded with the first pike of the day.

dsc_0128

A enemy boat was approaching and it seemed to be headed towards Eiriks secret spot.

Eirik was not happy with what we saw and that’s why we decided to not give our precious time away to ”good stops on the way”.

We reached the spot and to our big surprise the boat wasn’t there. 500-600 meters of pure heaven at our disposal, and no other boat interfering. Things looked great but the first 30 minutes didn’t bring much more than baitfish, cute pike edition, to the boat.

However, Baos positive attitude blessed him with another pike, a pike that actually deserves a little bit of jealousy.

dsc_0157

Things were getting interesting, a pike like this normally doesn’t hang out with a swarm of baitfish all by itself.

Oh no, Bao hauled in another steamy pike just a few minutes later.

dsc_0199dsc_0184dsc_0185

Bao was demolishing me and Eirik. At least Eirik was keeping the numbers up a bit, but me, I wasn’t even catching weeds.

There was simply to much fish around for having someone’s bait left hanging. Therefore, something interesting grabbed my bait. A big headed lady was pulled up next to the boat, the hook was clearly not set very well. Eirik was quick with the net and the fish was as good as landed when the hooks came out right at the wrong time. A really fat and liberated pike swam out of the net right in front of our eyes. I went for the floor and screamed sad things.

received_1165729220187599

Luckily the late morning sun came out and lifted me up, I had to continue trying. We repeated the course because it seemed to possess what we were after. As soon as we entered the hot part of the stretch, Eiriks bait got slammed by something greater.

dsc_0223dsc_0228

The bar was raised, once again. What a wonderful fish! Even though things looked so bright I could not help thinking about the one who got away, and that I probably wouldn’t be given a chance on a pike like that two times in one day.

The dwelling came to an end when something greater struck my bait. The fish pounded towards the bottom almost ripping the rod out of my hand. I had to ease up the breaks and soon enough the pike was inside the net.

dsc_0262

It couldn’t replace the lost fish but it poured buckets filled with supports all over me.

I was feeling great, again.

And so was Eirik and Bao who already had labeled the day as a great pike day.

It just kept on getting better. After landing some more baby pikes something ravaged my bait, in the exact same location as the lost fatty – Can it be so?

No, but not that bad either.

dsc_0289

What an insane day. Less than three hours fishing and around 15-20 pikes had already been landed, whereas 4 (almost 5) of them had been among the better ranks.

I started to agree about this day being a prime pike day. But it couldn’t match one of those days when someone lands a truly huge fish. If that would happen, I wouldn’t hesitate calling it the best day of pike fishing ever.

The fish we were hoping for was clearly out there, somewhere. We tried out a new spot on the other side while waiting for the hot stretch to cool down a little. A few contacts and a couple of doable pikes was all that side had to offer.

dsc_0322

Since all we were thinking of was that good stretch of water on the other side we decided to go back and put all of our time and effort on it.

The zonar showed huge schools of thick slugs, preferably breams, on the screen. The catch rates had slowed down. But like the noble folks, the noble pike arrives late at the buffet. My bait was swimming in the middle of that buffet, served on a titanium platter….

BAOM!

dsc_0300dsc_0303dsc_0301dsc_0309

A true pike, 117 cm breamslayer with a proper breambelly. That’s enough said, it was the best pike day ever.

Thanks a lot guys!

dsc_0342dsc_0343dsc_0337

The Champions of the day! ❤

 

 

 

 

 

 

Sikjaktsjägare

Tog mig hem till Falun i helgen, huvudsakligen för att bekanta mig med springervalpen Majken, men även för att följa med Max & Stefan på skogsgäddejakt.

Förra året hade Stefan en del flyt med dessa sikmördarmaskiner två av fyra gånger och såklart var jag med de två gångerna det gick dåligt. Det gäller dock bara att fortsätta försöka för en vacker dag så blir det min tur. Men det återstod fortfarande att se – skulle jag få en avlång spännis i år?

Det var löjligt kallt ute, det blåste inget och skyn var alldeles grå. Jag parkerade vid vattnet där jag skulle bli upphämtad, men killarna dök aldrig upp.

Jag blåste upp min flytring trots att jag fattade att jag aldrig skulle sätta en simfot i vattnet, men skulle det inte gå att fiska tre i båten så skulle en timmes fiske vara värt att frysa ihjäl för. När jag var klar hade jag en del missade samtal och det visade sig att Stefan hade trampat rakt igenom båten när han skulle i med motorn. De hade lett till att de hade fått låna en annan båt, som tur var så var den en aning större.

Förseningen var väl värd väntan, jag slapp sitta i ringen. Båten var stor och rymlig och själv fick jag första parkett i dess för. Vi kastade loss i dubbel bemärkelse. Nu ska jag inte redogöra i detalj för vad som hände under hela dagen men det första som hände var att en av de efterlängtade avlånga spännisarna tog mitt bete tvärs över ryggen. Mothugget blev dock mer som en dragkamp och gäddan som inte kommit i kontakt med någon av krokarna tappade greppet och förlorade dragkampen.

Attans. Dagen som inte var den ljusaste var trots allt ung, så minen blev inte allt för sur.

Max och Stefan lyckades lura en varsin snipa.

dsc_1135

Så här kan en skogssnipa se ut.

Dove-tvålens doft av viol fick dock sitta kvar på mina fisklösa händer.

Efter att en konkurrerande båt från Stockholm hade uppenbarat sig så kopplade vi på turbon och började fiska som dårar. Max ramlade nästan ur båten när nästa fisk ganska oväntat gick till angrepp.

dsc_1150dsc_0010

Den stackars fisken hade råkat illa ut. Något vi obefogat anklagade stockholmarna för, mest för att det kändes bra att klaga lite.

Därefter var det lunch på stranden som alltid. Steffe hade med älgkött & svamp från Dalarna som han såklart skulle grilla på sin Muurika.

dsc_0029dsc_0035Det gick sådär att ta en trevlig lunchbild på Stefan och Max.

dsc_0032

Efter att jag visat några skumma bilder på dem när de försöker äta så kunde de äntligen slappna av lite framför kameran.

Sedan fortsatte den oändliga kastmaran som varvades med både bondtrolling och flugfiske. Men ingenting tycktes fungera. Det humusfärgade skogsvattnet kändes allt mörkare och ödsligare för varje förfluten eftermiddagstimme. När en fisk äntligen sög tag i Stefans prylar så kändes det totalt overkligt och jag vägrade tro att det faktiskt var en fisk tills gäddan låg i håven.

Dagens firre.

dsc_0041dsc_0057

Bra jobbat Stefan!

Nästa helg åker jag till Öland!

Adjö så länge.