Den randiges dag

Läsare, det har äntligen blivit dags för mig att kliva fram ur ridåerna. Under lördagen fick jag en fisk som skulle ge mig behörighet till ett gästinlägg på Skitenlevererar. Det är Nils som skriver det här och jag är glad att jag fått äran! Vi spolar tillbaks några dygn så ska jag försöka återge lördagen på ett passande sätt.

05.45. ”DDDDDDDRRRRRRRRRR, DDDDDRRRRRRRR” ljudet från mobilens vibration mot fönsterbrädan vid sängfoten fick mig att fort sätta mig upp. Ljudsignalen hann inte ens dra igång, gott tecken. Oavsett hur trött jag är brukar jag aldrig ha svårt för att ta mig upp när det vankas fiske. Denna dag var sedan början av veckan spikad i almanackan. Vi skulle ge oss ut till det välkända spottet ”Flaskhalsen”, där vi tagit de flesta storgäddor i Grycken. Jag skulle gå ut själv dit på morgonen tidigt, Fredrik, Ibro och lite annat folk skulle möta upp senare. Ett högtryck hade under flera dagar legat inne över det Sverige där våren börjat nalkas. Jag hade redan kvällen tänkt ut taktikerna och suttit och gjort abborr-tackel till mina ismetespön. Tunn stålwire med små trekrokar/gamakatsu-enkel. Plus lite trevliga lysande pärlor och snurror som borren sägs gilla. Hinken med småmört var laddad.
Jag kastade i mig frukosten, fil och musli som vanligt. Kokade kaffet, bredde baugetten och laddade väskan med folköl och korv. Lilla dvärgpudeln Iris fick följa med ut dit, vilket skulle visa sig vara ett misstag senare. Vi laddade den gamla turpulkan som jag och min syster blev dragna i när vi var små. Man kopplar den runt bröst och axlar för att dra den efter sig, ultimat för ismeteprylar. Fick i spön, matsäck, handborr, motorborr plus mörthink. När jag kom ner till Grycken låg sjön blank i det dova morgonljuset. Isen var spegelblank så Powerbootsen fick det aningen kämpigt att greppa underlaget, precis så som Iris små tassar. Morgonen var ovanligt stilla och vacker. Jag var redan nu övertygad om att vi skulle få en extemt varm dag, trots att det var ca -4. Väl runt udden vid flaskhalsen ser jag en enorm orange sol sträcka sig halvvägs upp över berget på andra sidan Varpan. Jag stannade upp, tog ett gäng ordentliga andetag och kände ett rus genom kroppen! Nu var det dags att börja borra.

 

Jag borrade ca åtta hål, hade sex ismetespön som skulle ut. Under tiden jag satt ut dom sprang Iris runt och lekte med sig själv. Hon var inne vid strandkanten men jag höll koll på henne under tiden. Jag ska nämna att det sprack ordentligt i isen på Grycken, det brakade ordentligt. Hunden blev antagligen skrämd och var plötsligt utom synhåll. Samtidigt som jag höll på att skynda ut med mina spön. Fina dagar tycker jag huggen brukar komma absolut tätast tidigt på morgonen. Efter att skyndat ut med alla spön sprang jag upp i skogen och började skrika efter henne. Gick runt och letade ca 30 min, men inte ett liv. Började bli orolig med tanke på stora vägen ca 300 m bort. Gav upp och gick ut till mina spön igen, hade missat 3 fällningar. En mört utan fjäll (borre), en utdragen mört som satt sig i botten, tacklet rök, sen en mört som var borta, frustrerande! Kände mig minst sagt stressad och ångrade att hunden fick följa med. Fick kontakt med mamma per telefon ca 45 min senare, hunden hade sprungit hem…

Ca 08.00: rent fiske. Lyckades under kommande timmen dra min första abborre på ismete, ca 5 hg. Var nöjd med den! Strax därefter dök Ibro och Fredrik upp, taggade som bara den. Fredrik tog tid på sig med spöna men tillslut satt vi alla där på brassestolar med spön ute, bärs i handen, pimpel i och vårsolen gassandes mot ansiktet. Ibro fick några abborrar på pimpel och även jag. Jocke dök upp med ungarna och drog några abborrar men vände fort hem igen.

Ca 11.00. Vi fick dåligt med napp på ismetet och jag grämde mig över hunden som förstört morgonhugget för mig. Vi fick någon ströborre på pimpel, men njöt otroligt i solen. Ca kl 11 fick jag hugg efter en lång död period på mitt spö längst ut, ca 5 meter djup. Den gick ut med linan ordentligt men mothugget resulterade i tappad fisk. Vi borrade fort upp varsit hål ca 5 m från samma hål, men alla tre åt olika håll. Med hopp om att det fanns stora borrar i närheten. Jag fick efter ca 5 minuter ett ordentligt hugg och slet fort upp fisken som visade sig vara en abborre på 1.44 kg. Vi jublade på isen och det var nog bara egentligen Ibro, som är rutinerad pimplare, som insåg hur stor fisk vi egentligen fick upp. Den motsvarar en gädda på 11 kg om man tittar på Recordfiskens viktgränser. Efter snabba bilder fick den simma åter.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi njöt vidare på isen resten av dagen i ett otroligt väder. Föräldrar kom ut, Linus också. Resten av dagen bjöd dock inte på något lyckat fiske, men en del öl. Vi plockade upp grejerna ca 17.15 och lämnade flaskhalsen nöjda, men utmattade, i skymningen. Mycket nöjda efter den härliga dagen på isen.

Jag insåg när jag kom hem vilken fin borre jag dragit, kollade bilderna i datorn och imponerades. Nu är jag sugen på fler storborrar!! På söndagen åkte jag och Fre ut på Varpan för pimpeljakt vilket slutade med en klar seger med 25-18 till mig, dock bara smått.

Nu på lördag gör vi ett försök på Varpan med ismetespön och pimpel. Under veckan har flera storgäddor dragits i närheten. En fin bit på Grycken idag, 14,7 kg i kyrkoviken. Så vi ber till fiskegudarna och hoppas att lördagen ska bjuda på någon fin fisk.

Tack för mig!

En reaktion på ”Den randiges dag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s