Det har varit påsk och fullmåne, 5 lediga dagar på sträck och som sagt tog jag mitt pick och pack för att överge Falun och dess hypotermidrabbade Gäddor. Jag begav mig till ett ställe som heter Skeppsgården som ligger ca 2 mil till Söder om Valdemarsvik som i sin tur ligger ca 5 mil söder om Norrköping.

Jag vet inte vad norrbaggarna på yr.no har haft för sig men väderrapporterna tydde på att nästan vad som helst kunde hända varje dag, antingen väntade sol och kittlande sydanvindar men samtidigt kunde lika gärna en tornado dra förbi och suga upp oss likt en arg morsa  som med hjälp av en damsugare anfaller ett par oskyldiga myror på köksgolvet.

Onsdagen den 4e April slutade jag jobbet 13.30 och begav mig hemmåt för att plocka ner ett gäng beten från torkhjulet.

Vart några badboys i färger som jag tycker att mitt ”sortiment” saknar. De sista är lite inspirerade av Wolfcreeks beten vilket kanske syns, men man måste ju ha något i lådan som faktiskt liknar en riktig fisk, de två sista ska föreställa två idar.

När dessa var inkluderade i den packning som enbart bestod av fiskeprylar och kläder så lyckades jag efter en härlig och uppfriskande dusch lämna gården ungefär vid kl 15.15.

36 mil i en bil helt ensam var det enda som stod kvar på agendan under onsdagen. Turen som bestod av ett enda stort P3-session tog ungefär 5,5 timmar och var förvånansvärt mysig då den varma eftermiddagssolen lyste upp vårlandskapets skönhet till fullo.

Resan var över och nu fick jag äntligen träffa påskens fiskekumpaner Jesper och Kim från Motala. Killarna hade anlänt i skeppsgården kvällen innan så de hade redan hunnit med en fisketur som var så intressant att jag knappt kunde sova trots det att jag var helt tom på energi.

Jesper och Kim berättade om dagens bravader till sjöss. Det hade på morgonen lagt sig en tunn ishinna över stora delar av sjön för att blockera den passage vilken ledde ut till de heta fiskeplatserna som lite längre ut stod och trängdes med varandra. De fick därför istället prova en mindre vik som de inte tidigare hade fiskat i allt för mycket. Jag hade tidigare skickat 3 beten till Jesper, 1 papabean, 1 skitmört chillybean och ett som jag kallar för dagspöket.

Jesper beslöt sig för att testa dagspöket och Kim körde hårt på en McTail.

Fisketuren resulterade i två oväntade bonusfiskar :

Den första på 3,2 kilo som vid fångst spydde ur sig ett par räkor med samma ljudeffekter som ett fyllo på nattklubbstoan, sjukt fin fisk och extra kul att den ville svälja just mitt bete!

Jespers andra och lika oväntade havsöring som vägde 3,7 kg med dagspöket i truten. Den första slutade som mat och den andra fick gå tillbaka, sjuk bonusfångst på jerkbait! Fisket fortsatte att briljera och när dagen var slut så hade de tillsammans 18 gäddor och 2 havsöringar på samvetet. 14 gäddor och 2 havsöringar på dagspöket och 4 gäddor på McTail, inte illa😉, däremot ingen gädda värd att fota.

Efter ett par bullar och ett glas mjölk vid middagsbordet tillsammans med Jespers Farmor och farfar så var det sängdags, det vart inte lätt att sova då fiskesuget pulserade som en tung bas i huvudet på mig. Efter en lång natt av ”el frustacione” så insåg jag att det var fiskedags i samma sekund som jag öppnade mina grönbruna ögon. Vi klev upp och laddade först upp med en stadig frukost, sen laddades det en maxad massäck med polfärskt bröd, drickyoghurt, kaffe och en hel del bananaz.

Klockan slår 9 och vi är ute på sjön, solen lyser och vinden accelererar i stadig takt vilket mer och mer misshandlar den tunna ishinna som bildats mitt i vägen för den passage som leder ut till de heta fiskeplatserna. Vi bräcker den första isen med den kraftiga båten som har ett redigt katamaranskrov för att sedan stanna till i en vik och kötta för kung och fosterland med alla de flummiga betena som jag gjort, vissa var lite väl flummiga för grabbarnas smak =).

Nåväl, jag ska inte sitta här och prata upp spänningen för en fisketur vars fångst bestod av 3 gäddor med toppar på 3.6, 1,5 och 1 kg.

Här står Jeppster med dagens snuskigaste snuskfia, snuskigare fiskar finns det allt men nöjda vart vi.

Väl hemma i stugan så frossade vi i våfflor och kanelbullar, Kerstin och Erik var inte direkt de snålaste människorna jag mött då de var raka motsatsen till snåla, och lite till. Tröttast i byn var vi, vilket ledde till en ovanligt tidig antastning utav John Blund.

Nästa dag präglades av gråmulet väder och ösregn, grå moln, regn, snö och lite mer regn & gråa moln. Vi tog oss ut runt 1 snåret och drog in i den stora vik som gårdagens snusk fångades i, denna vik låg inte utåt i skärgården utan den låg istället så långt in i fastlandet man kunde komma. Viken påminner extremt mycket om en enda stor kyrkovik, dvs. sjön Gryckens kanske hetaste ställe.

Vi höll till där hela dagen och upplevde ett väldigt långtråkigt fiske. Efter ca 2 timmars fiske så var det enda tecknet på liv en gädda i 3-4 kilosklassen som bokstavligen flydde ifrån min Zalt där jag kastade den. Jesper uppmärksammade oss om detta och livet kändes helt hopplöst i den stund som Jespers McTail sögs in i ett stort och snuskigt hål fyllt med taggar.

Dagens första gädda, vägandes 7,3 kilo. Spana in Jespers blick, det är totalt onödigt för mig att skriva att detta var ett PB för jesper – you can see it in his face.

Smisk med fisk är vad han uträttar på bilden, ett ypperligt tillfälle att fota den fina ryggen!

Här är dagens andra fisk, 4,2 kg på grön McTail som helt klart var betet för dagen. Inga andra fiskar fångades på något annat bete.

Alla var helt slut i armarna och kläderna var dyngsura, detta resulterade i en hemgång kring 3 snåret. Återigen vart vi bortskämda, vi åt fett god mat och besudlade en stackars påse chips med hjälp av lite dipp. Än var jag nollad för andra dagen i rad, jag kunde känna min förbannelse ända in i benmärgen – ”Curse of No Fish”, Fuck!

Nästa dag, vi begav oss ut på sjön omkring 9 tiden, landskapet var nu helt täckt av ca 2 dm snö och vinden han pumpade 6-8 m/s isande kall vind rakt från norr vilket bet tag om och gnagde sönder fingrarna som en rabiessmittad sumpbäver. Sumpbävern stannade i våra vantar och hoppet om fisk tynade sakta bort. Vi befann oss även denna dag i Edsviken, i den inre skärgården, mest på grund av att östersjön med hjälp av vinden inte direkt var färdbar i den lilla katamaren. Vi fiskade på i 4 timmar trots det hemska vädret, det enda som landades var en köldstel gädda som inte riktigt förstod vad han höll på med när han slukade dagspöket i ett nafs.

Vi hade drivit från den inre delen av den omfattande viken ut till vikens yttre hälft – en sträcka på kanske 1-2 km. Fisket var fortsatt tvärdött, likaså var Kim som låg däckad i båtens front på grund av den bäver som han fått innanför vantarna, ända tills den fantastiska händelse som skulle göra världens värsta fiskedag till en av de bättre vi någonsin upplevt. Tortyren upphörde alltså när Jespers Dagspöke lurade en gädda på 5,3 kg till hugg, ett brutalt hugg alldeles intill båten vilket resulterade i en något blodig fisk.

En kort gädda laddad för ett rejält snusksession. Hemskt ledsen över allt blod men så här snuskiga gäddor körde stenhårt på deepthroat, de var redigt pigga vid release ändå!

När jag lyckats sätta linskyddet tillbaka på kameran så hade redan Jesper lyckats dänga sitt nästa kast, vilket omedelbart resulterade i att dagspöket återigen antastades. Denna gädda vägde 4,6 kg.

Att säga att den här gäddan väger 4,6 kilo är som att säga att en mjölkförpackning om 1 liter väger 1 kilo och syfta på själva förpackningen i sig när det i själva fallet är mjölken som faktiskt väger något. Vad jag försöker säga är att gäddan var sprängfylld med rom, återigen, jag beklagar blodet.

Nu vaknade Kim upp, likt en björn som kliver ur sitt ide ställde han sig upp med sin Svartzonker Tail ”Red Tiger” och dänger till mot vassen, innan jag hunnit greppa mitt spö så står han med sitt spö och tragglar med något som bekräftat var en bättre fisk. Jag väntade spänt på att få se fisken som absolut inte tänkte ge med sig lika lätt som Jespers tidigare fångster. Efter en inte allt för lång drillning så börjar Kim vråla – ”Den är stooooooooooor”. Jag ser vidundret intill båten och börjar koka – vad i helvette pågår?! Den härjar vilt och jag hjälper Kim att landa monstersnusket.

Kim, besudlaren, med sin ANDRA 10a för året, 2 veckor tidigare fångade han en på 10,15 kg i Motala och nu denna på 10,1 kg. Livet är inte rättvist och kommer aldrig att vara det!

Ja och även denna madame gillade deepthroat, ett blodigt grattis till Kim, barbaren.

Fisket fortsatte ivrigt och hoppet om ännu större fisk fanns där, ett flertal gäddor omkring 3-5 kilo tvingades ut ur vassen och snart stod Jesper med ännu ett monster gapandes över Dagspöket, tyvärr så lirkades beteslåset upp och veks sönder så att både eventuellt PB och bete gick förlorat =(. Själv landade jag endast en trio hungriga hannar som tröst.

Efter att ha satt P för en skock gäddor och deras parningsakt satte vi oss ner i det plötsligt soliga vädret med den mojnade vinden och pustade ut. I vanliga fall så brukar man vara helt uppspelt över sådana här händelser, men nu satt vi som paralyserade, det var som att vakna tvärt upp ur en mardröm. Tre förvirrade själar tog sig hem för frosseri & sömn.

Nästa dag, den sista dagen, var solig med en lätt bris från norr. Med begränsad tid begav vi oss raka vägen in i Edsviken för att så effektivt som möjligt fiska av den på de ynka 4 timmarna vi hade på oss. På vägen ut provade vi den plats där gäddorna under gårdagen hade samlats för en orgie. Resultatlösa begav vi oss längre in i Edsviken vilket ledde till ett väldigt spännande fiske som frekvent bjöd på hugg och en del landade fiskar.

Två av dagens finare fiskar, 5,5 kg av Barbarenkim och 4,2 kg av Jesp. Utöver dessa så landades ett flertal gäddor kring 3-4 kg, vi var på jakt efter en hane i 2kgs klassen som Kerstin och Erik ville ha till middag. Tyvärr så landade vi ingen mindre fisk än en smal rackare på 2,6 kg – förutom min på ca 1 kg som var aningen för liten vilket ledde till att den aningen större fick dö en värdig matlagningsdöd.

Det var utan tvekan det bästa och samtidigt sämsta fiske jag någonsin varit på, fisket i skeppsgården. I bilen på vägen hem så utvärderade jag resan och kom fram till att känslan att få vara närvarande vid otroligt bra fiske räcker gott och väl för min del, så vi kan nog stryka det där med sämsta fiske trots allt – dit kommer jag åka igen, garanterat!

Peace!

 

Ps den här gäddan på 4,2 fick i måndags trösta mig! Tack  :)

Notera lamorna på buken bakom huvudet, woot?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s