Men nu vad fan händer?

Tja!

Tråkigt att jag inte har tagit mig tid att skriva något på bloggen på senaste tiden! =(

Men idag så begav jag mig ut till sjöss med två typer vid namn Jacob och Simon. Simon, som även brukar kallas för ”Vimpen” är inte en man som jag har varit ute och fiskat med särskilt mycket med. Men när jag Nils och Vimpen för nästan exakt 3 veckor sedan begav oss ut på vår första jakt efter höstgädda så skedde det inte allt för oväntade men ack så överraskande – Nisse fällde krokben för en jättelik gammalgädda.

Med kroken sittandes i en- i relation till gäddans stora kropp mikroskopisk liten skinnbit i överläppen så lyckades vi för en stund stjäla  9,75 kilo utav Gryckens totala vikt.

Att i år återigen få inleda höstfisket med att få se en riktigt ståtlig fisk bidrar med ett överväldigande fiskesug, ett sug som inte tillåter många tankar kring annat än fiske att susa omkring i huvudet.

Däremot så tyckte min lyckliga lilla ängel i fjol att störst ska gå först. Detta ledde till att den största fisken togs under den för hösten första fisketuren. Vilket känns lite surt då man helst spara det bästa till sist! (Se september 2011 arkivet)

Men när Nils lyckades rova denna gädda så kunde jag faktiskt efter att ha grävt lite i tankarna att det inte alls skulle kännas så surt om detta fick bli höstens största – den var ju bara så himla fin, svullen och allmänt ENORM!

Åter till dagens fisketur:

Vi hade trollat i ett par timmar med endast 3 mindre gäddor på samvetet när vi bestämde oss för att åka in i en vik där Jacke några dagar tidigare i annat sällskap fick vara med och ta en välgödd gädda på 5 kg. Vi hade inte mycket till plan annat än att ankra upp och ställa oss i position för att sedan våldsamt dänga mot en stor vasskant i ca 25 minuter.

Viken bjöd på 2 rejäla bottennapp och en rekordliten gädda till Vimpen. När det tredje bottennappet bekräftades så bestämde vi oss för att återgå till trollingen då orken inte riktigt var på topp. Viken var stor och så var grundet utanför vilket ledde till att både jag och Vimpen valde en flytande Zalt för att undvika fler bottennapp. Vi kastade i betena nästintill direkt efter att Jacke hade lyckats slita igång den mysigt puttrande 4 taktsmotorn.

När Vimpen fick sitt tredje bottennapp i ivrig tro om att det var en gädda så började jag otåligt stirra på hans helstumma spötopp. Jacke stannade motorn och vi började med vimpen och vindes hjälp driva rakt mot stenen där betet satt ankrat. Jacke försökte lugna ner Vimpen med att säga att han troligtvis bara trodde att det var en levande fisk på kroken därför att vi drev emot bottenappet och att han på så sätt kunde få in lina. Jag såg hur Vimpens linände närmade sig i takt med att vi drev allt närmare och närmare. Medan vi passerade linänden utan att något annat hände än att linan nu istället försvann åt andra hållet så tänkte jag att nu får Vimpen nog ge sig, det är ingen fisk!

Men han hade tidigare sett hur något plaskade till och fortsatte med att vara lite smått hispig. Jag tröttnade och satte mig ner och stirrade på linan som nu hade börjat röra på sig på ett sådant sätt som indikerar på att något levande faktiskt sitter i linans ände. Plötsligt vart allting en aning mer spännande, spänningen ökade när jag iakttog Vimpen när han verkligen tog i för att få upp vad han nu hade på kroken ur vattnet. Trots kraftansträngningen så dröjde det ännu någon minut innan jag ca 15 meter från båten kunde beskåda en stor fiskliknande varelse som snabbt begav sig ner mot djupet igen. Han fortsatte att kämpa för liv och död men allt jag kunde se var en lina som gick rakt ner i det mörka vattnet. Tillslut fick jag mig en närmare blick på fisken och vi kunde bekräfta att det rörde sig om en gädda över 10 kilo.

Efter att ha fått se fisken göra en rusning strax ovanför ytan med vatten yrandes runt hela kroppen så började adrenalinet spöka på ordentligt i knäna. Efter någon minut av tungt pumpande så kunde jag äntligen nå fisken för att lyfta upp den ur vattnet. Jag kom ihåg tyngden hos Nisses gädda som om det vore igår men denna var verkligen så tung att lyfta ur vattnet att jag direkt kände att den här gäddan hade kommit ett steg längre i livet.

Efter jubel, vrål och vägning till ca 12,1 kg så fick jag äntligen ta en bild på Vimpens sjukt fina gädda!

Jamen grattis då!

Hoppas höstens leveranskurva fortsätter att accelerera så att jag kanske redan så tidigt som i år kommer få se min första gädda över 15 kg!

Grattis Vimp!

Nu är det sängdags! Peace yo xD!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s