yoho!

Idag svängde jag förbi mina föräldrars hem för att lägga på andra och sista lagret på två gröna dagspöken. Allt gick finemang och jag bestämde mig lite spontant för att i min ensamhet bege mig ut en kort vända på Östanfors ån.

Väl ute på sjön så rodde jag ända från norra till södra delen av ån, jag bommade en gädda vid den södra bron men jag höll fast vid mitt positiva tankemönster – en stor gädda sväljer och fastnar!

Jag gjorde en stor U-sväng och behöll betet under ytan, när jag rodde samma väg tillbaka så fick jag napp igen. Jag kunde känna snabba och hetsiga knyck i spöt och kunde kort därpå konstatera att gäddan inte alls var särskilt stor. När jag äntligen fick upp den oerhört pigga gäddan i båten så vart jag inte alls besviken, en lång smal gädda på omkring 4 pannor – FIN GÄDDA! ropade en fotgängare.

Jag fortsatte att ro åt norr och bestämde mig för att ro igenom den vik som Jacke befann sig i när han i vintras tog sin drömgädda på 13,5 kg. Jag kunde plötsligt se min spötopp sugas ner mot ytan varpå jag gjorde ett kraftigt mothugg och kunde känna att något mycket tyngre hade satt sig på kroken. Jag turbovevade in linan tills jag kunde se hur linan bara gick rätt ner framför båten. Jag har blivit lurad så många gånger förr av gäddor i 4-5 kgs klassen som har satt sig på tvären och därför så var jag inte alls så förväntansfull – men ack så jag hoppades. Försiktigt tog jag upp fisken närmare och närmare ytan, den höll sig långt ner och just som jag äntligen kunde se något levande så skakade sig den enorma fisken loss.

Det är i sådana här lägen som man faller ner på knä och skriker i förtvivlan. – MESA INTE MED DRILLNINGEN, SLIT BARA UPP FISKEN FÖR FA-an, Var de ord som ekade i mitt huvud.

Jag rodde ner till södra delen av mellersta sjön för att sedan ro från södra bron och uppåt en gång till. När jag var vid nästan exakt samma position som tidigare så hugger ännu en fisk på, jag sliter snabbt tag i spöt och känner hur något kanske ännu större har satt sig på kroken. – Nu har jag dig, din jävel! Sa jag högt och började slita in fisken som inte ville göra mycket till motstånd.

Fisken kom in snett vid ytan och jag trodde det var en gädda på upp till 6 kg, sedan dök den och orsakade en skaplig virvel vid ytan. Nu rusade fisken och linan sprutade bokstavligen ut och jag började tro att det här faktiskt kan vara något. Jag spände åt slirbromsen ordentligt och gjorde ett nytt försök att ta in fisken mot ytan igen. Nu fick jag se dess enorma huvud komma upp till ytan och det bara skrek 10+ om den. När fisken rusade igen med riktigt hård slirbroms kunde jag verkligen känna fiskens styrka vilket ledde till att jag föll på knä alldeles uppspelt och började gapskratta.

Flera riktigt tunga rusningar senare hade jag kramp i armen och kunde ta gälgrepp på gäddan med vänster hand. Det här är bara inte sant, tänk att jag skulle få se 3 gäddor på omkring 10 kg under 1 månads tid!

Jag hade tyvärr ingen våg men att fisken vägde 9,5-11 kg är jag nästan säker på, vilket jävla kräk!

Det är i sånna här lägen som man önskar att man hade bjudit med en vän ut. =)

Peace!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s