Ett inre peptalk

Att gänget redan i höst har fångat fyra gäddor med en vikt omkring 10 kg är för mig helt obegripligt. Det som gör det hela som mest obegripligt är det faktum att vi inte ens har ansträngt oss och heller inte har varit ute på sjön för att fiska särskilt mycket. Att jag redan nu trots en vår präglat av fiasko känner mig nöjd med årets fiske ger mig dock en känsla av att vi redan har fått våra drömgäddor för det här året och att om vi fortsätter med att nöta så kommer det vara förgäves.

Men det har slagit mig att jag har så fel – en jävligt stor gädda bryr sig fan inte om att ägaren av det som hon tror är en levande fisk redan har fått det han förtjänar för i år.

Jag har så rätt! Och med det här tankesättet så blir jag rik av ett sug att dra ut i lilla båten för att ro runt med mitt tailbait i hopp om att något groteskt är ute på jakt efter något att äta.

Nu kan jag inte hålla mig längre, Piz!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s