En osannolik slump

Som i tidigare inlägg redan nämnts så begav jag mig idag (8e oktober) ut på Östanfors ån för att återigen ge mig på ett försök att fånga en riktig monstergädda. Detta kommer troligtvis bli ett ganska långt inlägg då jag under denna fisketur fick uppleva något som jag aldrig kommer att få uppleva någonsin igen – och som jag  heller aldrig vill uppleva någonsin igen.

Jag körde bestämt på min gamla Östanfors metodik som går ut på att ro omkring med ett tailbait fram och tillbaka på den mellersta sjön där alla de stora gäddorna tenderar att hålla hus. Jag hade väl rott i en till två timmar från klockan 10 på morgonen då jag på grund av den obefintliga fångsten (0 fiskar) bestämde mig för att byta bete till det tailbait som jag hjälpte mig med att fånga min första gädda på omkring 10 kg. – Händer ingenting nu så är det bara att ge upp, tänkte jag.

På tal om vädret – det är just i oktober som naturen kan bjuda på något helt utöver det vanliga! Jag älskar verkligen hösten, djupt in i hjärtat.

Åter till fisket, tiden fortsatte att ticka utan att någonting hände. Trots det så hade jag fortfarande full fokus på spöt och var fullt förväntansfullt beredd. Mina inre sinne var däremot upptagna i en lugn och skön låt ifrån bandet ”Deep Forest”. Den lugna låten försatte min hjärna i en till känslan obrytbar harmoni. Jag rodde och rodde. Jag njöt av varenda litet årtag och kunde nästan känna att en fisk endast skulle vara bökig i denna fridfulla stund. Det är just i den här stunden som fiskespöt skjuts ut som från en katapult rakt ut i vattnet…

Allt gick inom loppet av en sekund och jag hann inte ens reagera förens jag såg hur spöt sakta tynade bort bakom båten. Ja greps av en redig dos panik när jag ca 3 sekunder efter händelsen uppfattade att 2700;- just sjönk till havets bott med mitt hemmapulade favoritbete som kanske hade en rekordgäddas gap över sig. Jag kunde inte längre höra musik utan det enda som hördes var min ursinniga röst skrika ”det här händer inte, det här händer bara inte, varför händer bara detta mig för, neeej!!!?”

Jag bröt nästan ihop helt och började i stressat oroa mig över vad detta skulle betyda för min ekonomiska situation. Allt gick så fort, jag hade inte ens en chans att reagera och jag grämde mig något rejält åt att jag hade glömt att lätta på slirbromsen ordentligt. I paniken så tänkte jag till en början hoppa i vattnet, sedan ändrade jag mig och skulle åka och köpa en våtdräkt för att ge mig på en dyktur. Men slutligen så insåg jag att idéerna inte var något att tänka på så här års. Jag tog därför istället ankaret och började desperat svinga det åt alla vinklar från båten. Men det var förgäves…

Förtvivlad som jag var så kastade jag ut ankaret än en gång och började att ro för att försöka tråla fram spöt på något sätt men när jag tog upp ankaret fanns där bara en massa dy. Min pinade själ talade om för mig att jag måste ge det här ett ärligt försök till innan jag ger upp – och det gjorde jag.

Jag kastade ut igen och började ro. Kort därpå hissar jag upp ankaret för kanske 10e gången sedan spöt försvann. Denna gång så kunde jag till mina stora förvåning se en fräsch gul/svart lina som löpte över ett av draggens ”armar”.

Jag sken upp rejält och  började genast dra in linan men det tog stopp. Jag tänkte att det endast kunde varit ett bottennapp eller en väldigt fet gädda som temporärt hade givit mitt fiskespö vingar. Jag drog lite mer i linan och kunde tillslut känna ett tungt ryck som fick mig att blixtsnabbt byta håll och börja dra in andra änden av linan där mitt spö förhoppningsvis skulle komma upp.

När jag äntligen kunde se spöt igen så tog jag upp det ur vattnet och rättade till diverse trassel för att sedan veva in all slacklina och gav mig in i en strid mot en gädda vars storlek antagligen var något utöver det vanliga. Kort därpå så fick jag se en riktigt fin och ilsken gädda närma sig båten och kunde snart sträcka mig ner för att bärga henne med min vänstra hand.

När jag stod där med fisken i båten så insåg jag hur livet kan vara ibland – Ena stunden kan man sitta där och känna att man har förlorat allt av värde i sitt liv, men så ger man livet en liten chans och så plötsligt kan man stå där med känslan av att man har allt man någonsin kunnat önska sig.

tja, nu är inte mitt fiskespö och en fin gädda det enda av värde i mitt liv och inte heller allt jag någonsin kunnat önska mig. Men det var den känslan jag fick när jag stod där och kände mig som en gud.

Jag rodde fort in till land och frågade en äldre man om han ville hjälpa mig att ta kort på fisken. Jag älskar främlingar som ställer upp för andra främlingar!

Nu vill jag även tillägga att den här gäddan var för mig väldigt bekant. Det var något med mönstret på magen som såg bekant ut vilket hjälpte mig att inse att det var Huggelina som jag hade lyckats fånga!

här ligger hon och plågas i gräset, min kära Huggelina som har fångats vid 2 olika tillfällen tidigare.

Här ser vi Hugo med Huggelina i händerna. Enligt min dåvarande sönderrostade fladen-fishing våg så vägde hon 7,3 kg vid detta tillfälle 14e april 2012.

Här fångades Huggelina den 14e Februari 2012 utav Patrik. I riktigt god kondition och med rom i magen så vägde hon här 9,1 kg (samson godkänd våg).

Vad hon vägde igår får jag aldrig veta men jag skulle uppskatta en vikt omkrig 8-9 kg i dåvarande kondition.

Varav namnet? Jo, Huggelina gillar att hugga och en man vid namn Hugo har fångat henne tidigare. Rätt fantasilöst men ändå ganska passande.

Aja, tänk att hon aldrig ska lära sig! =(

Men det var allt för den här gången, hoppas någon orkade läsa allt ”det där” .

Peace!😀

3 reaktioner på ”En osannolik slump

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s