Tack för det här året, Grycken!

Nu vet jag att jag utlovat att släppa konfidentiella foton ifrån Östanfors ån men tyvärr så går utredningarna trögt och förhindrar mig från att släppa materialet i detta skede.

Men idag så skedde en annan sak då jag och Nils hade bestämt oss för att tacka och bocka sjön Grycken för i år genom att bege oss ut på sjön för en 2012 års sista fisketur – Men man kan säga att det vart Grycken som tackade oss, istället för tvärtom.

Vi hade suttit och druckit bärs sent inpå fredagskvällen och spelat Starwing på Supernintendo varpå vi var alldeles snurriga när vi kom i säng vid klockan 00.30. Vi sov likt ett par livlösa nallebjörnar tills det att vi, klockan 06.30 vaknade upp för att fylla den silvriga mitsubishin med diverse fiskerelaterad utrustning.

Den fyllda bilen, som nu även fick släpa på två trötta människor tvingades sedan med hjälp av gaspedal och ratt ut till Grycksbo där vi maniskt svullade i oss frukost för att sedan bege oss ut på sjön för att jaga gäddor på ett förhoppningsvis lika hysteriskt svullhumör.

Mitsubishins fyllning flyttades allt eftersom till en båt nere vid sjön som med hjälp av en motor och två fullladdade batterier  lyckades släpa ut dessa två trötta människor och dess utrustning från land.

Muttrande i regnet svingades fluga och tailbait i väntan på en 10+ som aldrig hade tänkt hugga så vi bestämde oss för att sluta lägga den dyrbara energin på att kasta och lät istället den stackars elmotorn göra jobbet. Vi tog ett varsitt tailbait, min kära Alien på mitt spö och Mr.Darkfin på Nisses. Knappt 10 minuter hann passera innan den förstnämnda hade blivit angripen av en snipa med svullen buk, så svullen att den nästan förtjänade titeln ”gädda”, men som idag inte ens fick se båtens insida innan den med hjälp av tång och människohänder lyckades fly.

Isen var bruten och vi tänkte genast att fisken kom som en tröst för att vi hade gått upp så tidigt och åkt ut på fiske en regnkryddad och gråmulen novembermorgon. Men Gryckens avsikt var inte bara att trösta de tappra fiskarna, utan att även hylla dem för deras tapperhet. Fem minuter efter att den förra fisken hade ”flytt” så hugger en ny fisk tag om mitt bete, en fisk som jag genast kunde bekräfta  hade åldern inne för att vara välkommen upp i båten. Jag gissade på och hade nöjt mig med 4 kilo, but i got more than i bargained for.

En fisk på nästan 8 kilo, tack för det!🙂

Vi fortsatte sedan jakten som om någon pyroman hade skapat en eldsvåda uti våra hjärnor, en eldsvåda av hopp.

Med hoppet brinnande så fortsatte fisket i cirka två timmar utan att något hände då vi i naivt trodde att det skulle finnas exakt lika många, lika stora och lika hungriga gäddor längre bort på sjön, vilket det kanske gjorde men de var uppenbarligen inte lika hungriga som de gäddorna som hängde inne på grundare vatten.

Jag tog på mig en negativ och pessimistisk mask tills det att Nils var övertalad om att hans fiskekamrat bara skulle kunna bidra med trevligt sällskap om denne fick fiska där han ville. Detta ledde snart till att vi fortsatte att släpa runt tailbaits på samma område där dagens hittills största fisk var dragen.

Jag upprepar de dystra orden som kom ur Nils mun när han applicerade Mr.Darkfin på tafsen – ”Jag får väl ge Darkfin en chans till då”

Fem minuter senare hade han något i händerna som han inte riktigt hade väntat sig.

”Bra jobbat, din lille skit” tänkte jag och kollade på det gap som dolde den eller det jag i mina tankar talade till.

Nu var även Darkfin enligt Nils (och mig själv) plötsligt en trovärdig bedragare under ytan. Detta ledde till att vi båda med ett belåtet leende på läpparna kunde känna att vi ville göra exakt samma sak tills det att solen gick ner – Vi ville släpa dessa två tailbaits efter båten i cirklar i det område där dagens bjässar hade huggit.

Och under den kommande timmen trillade det in tre fina fiskar till i båten samtidigt som ett par kanske ännu finare fiskar trillade av kroken.

Allt gick som planerat och vi kom överens om att detta skulle bli den hittills bästa fisketuren i våra liv om det så bara hade ramlat in en 10+ innan mörkret hade smugit sig fram helt. Detta hände dock aldrig varpå jag bestämde mig att beskylla den ödslade tid ute på djupet. Men, men, men. Men fisket gyllene regel är att inte älta.

Ältar man att man varit ute och fiskat utan att få en fisk och på så sätt tycker sig slösat sin tid så måste man tänka om. Hade man istället suttit hemma och velat över om man ska bege sig ut eller inte så hade man kanske vid dagens slut funnit sig själv grubblandes över vad man eventuellt gick miste om ute till sjöss.

Det är först när man kommer hem efter fisket som man vet vad man hade gått miste om ifall man hade suttit hemma, men vid detta skede är det försent att fatta andra beslut.

Med detta vill jag säga att vi faktiskt inte hade en aning om att det skulle suga röv att fiska på djupet idag, det fick vi veta först när vi provat!

 

Definitionen av spegelblankt

Och det var sista gången som man inte alls kunde få uppleva bra fiske när vattnet är spegelblankt under en skymmande sen höstdag i November, en tanke som jagat både mig och Nils under en tid.

Nåväl, det var allt för den här gången! Tack för det här året, Grycken!

 

Peace!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s