Heldagare.

Idag sken solen riktigt fint medan jag krälade upp och ut för att jaga ifatt den där öringen från dagen innan. Just den fisken syntes inte till så istället fick jag fiska på andra öringar. Varenda en simmade efter flugan utan att hugga vilket jag tyckte var helt patetiskt och irriterande – Det är ju som att gå till en restaurang utan att äta, ibland förstår jag inte vad öringar tänker med.

Efter ett par timmar begav jag mig hem för att äta lunch och surra lite med folket på vandrarhemmet. Vi bestämde oss kort därpå att bege oss ut på kustfiskeuppdrag.

En svensk, en amerikan och en engelsman anlände vid ”Whites Bay”, som ligger i den sydligaste delen av fjorden Marlborough Sounds. Det var ebb och ingen fisk syntes till. Smått uttråkade lade vi undan spöna för att plocka utav alla de musslor som tidvattnet hade blottat för oss. Två fyllda plastpåsar och en musselfest var spikad för kvällen.

Nu kunde vi endast hålla tummarna för att en Kahawai skulle kliva på, för det hade då verkligen varit pricken över I:et i en havsmats-fest.

Några Kahawai landades faktiskt kort därpå tack vare att tidvattnet sakta hade börjat pumpats in i viken. Helt plötsligt finner jag mig i en verklighet där jag fångar en fisk på varje kast. Fiskarna var dock inte större än två till trehundra gram.

Varje gång linan spändes och spöt böjdes så fylldes jag av hopp om en större fisk, för de små fiskarna kämpade för tio gånger sin storlek vilket ledde fantasin in på en hejdundrande kamp mot en liten större fisk.

Slutligen hände det ganska så väntade men ändå så efterlängtade, en större fisk som inte ville komma upp satt på kroken.

Den pressade mot djupet och linan fladdrade ut medan jag försökte veva in slacklinan. Tillslut hamnade fisken i håven och jag vart helt utom mig av glädje.

DSC_0006

 

En helt underbar firre. Vi rökte den senare med honung, råsocker, salt och citron – i röken av manukaflis som ger den en helt fantastisk smak. Köttet är nästan ljuslila när det är rått och den rökta smaken påminner om den av rökt makrill, fast med en helt egen karaktär. Passar helt sjukt bra med fetaost, det liksom smälter samman i munnen och får mig att glömma allt som har med svensk mat att göra.

I veckan ska det regna en hel del så det kommer ta ett tag för bajsfloden att återhämta sig så att jag kan ta fatt på den nya drömöringen.

Piss!

Btw, här är min katt Max, han är så himla god.

DSC_0020

 

=D

DSC_0017

 

Max gillar däremot inte blixten på kameran…

DSC_0015

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s