Trawt

Right here right now as the sun shines, in Abisko, I’m sitting in front of my computer trying to pay effort to write an blog entry but all that comes out on the screen is Swedish words. Well, sorry my non-swedish friends.

På senare tiden så har jag och Nils spenderat en hel del tid vid en flod som kallas för, typ något i stil med nakenbäcken. Nakenbäcken är dock ett väldigt felaktigt namn på den här floden, för det första är det inte en bäck utan en flod och för det andra så är den inte naken, landkanten den är väl klädd i björk och videsnår. Det tidigare frågetecknet på kartan har visat sig vara något mer i stil med en guldgruva. Vattnet är oerhört harr-och-öring rikt. Att fisken trivs här är inget under, på kvällskanten när vinden mojnat så fylls skyarna av saftiga spinnande dagsländor som sakta men säkert sjunker ner mot ytan för att frivilligt lämna denna värld.

Nu när svärmarna är som störst och safigast så har även våra smått suriga öringar hittat in till landkanterna där de står och lägger nosen i torrt, satt säga. Öringen vakar mer elegant än harren, är mer lättskrämd, mer svårflörtad och en allmänt hetare fisk. Så lyder iallafall min åsikt. När man fiskar på sightad fisk som vakar i ström eller som patrullerar längs landkanten så förs tankarna tillbaka till Nya Zealand, i synnerhet när man råkar se en fisk som ser ut att väga en bit över 3 kg. Den sistnämnda besten har ännu inte blivit lurad, men det har ett par av dennes yngre brödrar eller systrar.

DSC_0047DSC_0078DSC_0111   Det verkar onekeligen som att öringarna i Sverige kompenserar de i jämförelse med kiwiöringarna aningen mindre storlekarna med aningen vackrare textur. Jag och Nils hade en ypperligt ”sportig” fiskedag vid den gamla goda guldbäcken. De saftiga öringarna vakade stabilt på inne vid landkanten, precisionskasten skulle sitta till hundra procent för att fångstens lycka skulle uppenbara sig. DSC_0013DCIM100GOPRO Refrängen utgjorde saftiga brungråa dagsländor. Strax efter att jag fångat min så spanade Nils in en redig gris som slingrade sig runt i ett område och mumsade på dö-pömsiga sländor.   DSC_0039 Efter att ha analyserat fiskens middagsrutiner så bestämde sig Nils för att plocka öringen nästa gång den kom inom hans väldiga räckvidd. Men fisken kom aldrig åter så Nils fick åter positionera sig på stigen med mig för att vandra vidare på jakt efter frossande öringar. Tiden hann inte springa långt bort förens nästa fisk, som mycket möjligt kan ha varit samma, uppenbarade sig genom febrilt vakande framför en halvdränkt sten.

Efter att försiktigt ha arbetat kasten längre och längre upp framför vaken så träffade han slutligen rätt punkt och ett stillsamt vak lät flugan försvinna ner under ytan med ett gläfs. Den tidigare intet ont anande fisken fick ett regelrätt dampryck och Nils som kunde se sin sönderslitna lina flyga upp ur vattnen lät något som kan ha varit ett könsord slinka ut i luften.

Livet går emmelertid vidare och så gick även stigen, av oss följt, vidare uppströms.

Vattenlivet vidare uppströms var inte lika attraktivt som det längre ner och ordspråket som lyder ”inget vågat inget vunnet” lät oss smaka på sin andra hälft, trots att vi tog risken och lämnade det som vi nu vet är det bästa vattnet bakom oss.

Naturen bjöd på fina vyer innan den spärrade in oss i ett videsnår som var bebott av minst lika många myggor som det finns sandkorn i sahara.

DSC_0043DCIM100GOPRODCIM100GOPRO

Sandflugorna på Nya Zealand var färre och besitter inte förmågan att penetrera en keps följt av rejäl kalufs.

DSC_0053

Det var allt för idag.

Prrzx

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s