Gamla goda Varpan

Den utlovade fisketuren kom jag hem från med livet i behåll och så gjorde även min gamla kamera som under dagen fylldes med härliga bilder från en dag ute på blank is under solens vingar.

Varpan är en sjö som har betytt mycket för mig. Det frö som skickade ut en liten grodd av fiskeintresse vattnades under mina unga år vid Bergsgårdens badplats, där kunde man ofta finna mig meta långa junidagar i ända.

Om man tar en tur med ekolod på Varpan under sen höst när lönnens löv har tappat sin flammiga kulör och börjat ramla av kronan så verkar det onekeligen som så att man inte längre hittar fisk inne vid landkanterna på denna sjö. De gamla lekvikarna slash jaktmarkerna står tomma som blöta ödemarker. Vart tar all fisk vägen? Det är inte svårt att gissa sig till, de simmar ut på djupet för att söka mat dit kylan inte hittar lika fort. Att få slänga ut ett gäng spön på Varpans frivattenis har länge varit en dröm, en dröm inte allt för svår att uppfylla. En annan dröm däremot, den om femtonkilosgäddan, står man maktlös inför. Den slår in när den vill slå in.

DSC_0011

Jag, Kalle, Nisse och Roman halkade ut på isen långt innan soluppgången för att drilla de 20 hålen som behövdes för att vi skulle kunna utnyttja hela vår arsenal med isfiskespön. Det var en fröjd att se alla spöna på plats innan solen hittat upp bakom jungfruberget.

En än mer fröjdfull syn var att se en vippa vifta innan eldklotet hittat upp i skyn.

Det visade sig snabbt att Nisse var den lyckligt lottade, det var hans spö, det spö som var längst in mot land bara några meter från brassestols-bunkern.

Ett kort skutt fram till hålet och gäddan satt efter ett inte alls särskilt hämmat mothugg.

DSC_0016DSC_0023DSC_0034

Ett bra exempel på hur en nöjd Nils kan se ut.

Efter att den smått rultiga gäddan simmat åter så följde en serie fulflaggningar på det spö som stod riggat ungefär en mil från basen. Hur Nils kunde se vippan vifta varje gång förundrar mig än idag, hade någon av föräldrarna vänstrat med en fiskgjuse ?

En massa spring och en nimmelse till träningsvärk senare så hamnade vi äntligen i brassestolarna i mer än fem minuter.

DSC_0040DSC_0041

Nu var det dags att plocka fram korvtermosen följt av slottsenapen, tänkte Roman. Livet hade inte kunnat leka mer febrilt än så här, tyckte han.

DSC_0042

 

Men ett släng med ögonen över nacken senare och en vippa signalerade att det var dags att äta den där korvstackarn som om det vore korvätar-VM.

Inte fick han en endaste lugn stund på isen att ägna till korvätningen.

DSC_0049DSC_0053

Inte ens var det Romans tur att drilla – Vilken skitdag, tänkte Roman. Bättre vart det inte när en massa självbelåtenheter gled ur Nils om hur han sannerligen visste hur man sätter en mört på kroken ordentligt. Ja, trolleri och mörtriggning kändes numer som samma sak.

DSC_0056

Skulle man få sig en lugn stund i brassestolen nudå?



DSC_0058DSC_0061DSC_0063

Nej, ett stenkast längre in i framtiden så fick även jag känna mig som en mörtmagiker. Fantastiskt!

Fast någon ensamrätt på den känslan fick jag då inte smaka på, det skulle minsann vara dubbelhugg i görningen. Till förvåningsgradens förlust så var det tyvärr varken Roman eller Kalle som skulle få drilla gädda samtidigt som mig.

Mörtmagikern Nils åkte på ännu en skopa bekräftelse, men man kan ju ändå undra varför 5 av 7 gäddor gav sig på just Nisses mörtar.

Jo en teori fastställdes. Och det var att Nils är en jävel på att få ut spöna fort, vilket är bra. Men avsaknaden på saftig mört i hinken var stor efter att denne hade varit i farten. Inte ska vi då fastslå någon konspiration gentemot Nils idag mer än att det kan finnas en eller fler anledningar till Nisses framgång på isen.

DSC_0071DSC_0074

Det hade inte krävts många centimeter gädda för att uppnå tvåsiffrig titel med sådan kondis.

Samtliga gäddor var riktigt svulliga och härliga, tyvärr satte vi inte någon större gädda på plats idag. Trots brist på större gädda så lyckades Varpan ändå hinta om att vi skall återkomma strax innan islossning för mer!

DSC_0080DSC_0078

Solen går hem tidigt så här års, och så fick även vi ge oss av innan klockan slagit tre. Just nu är jag i Umeå där jag ska plugga ett tag. Här finns rikligt med gäddfiskevatten till vinters ismete. Jag längtar tills jag än en gång får se en riktigt stor gädda så att jag än en gång kan få sätta mig med skakande händer framför datorn och skriva av mig på bloggen under en redig gäddpsykos.

Peace out!

DSC_0089DSC_0090

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s