En slitsam och blank natt

Det har dröjt längre än vad jag tänkt innan jag nu slutligen bestämt mig för att göra ett till inlägg. Förflyttelsen Umeå-Falun gjordes och som jag lovat mig själv(och Nils) så stannade vi vid en hispigt vacker norrlandsälv. Taggade till tusen att fiska en hel natt gick vi till attack mot den lite mindre älven som var minst sagt inbjudande till vadning.

DSC_0039DSC_0054

Nils göttar sig, hoppfull och fiskkåt långt innan hoppets låga börjat vagna.

Vi trodde oss vara ensamma i den vildmarksmiljö som omringade oss. Men det dröjde inte länge tills vi såg två andra människokräk som hade ockuperat den finaste polen en fiskare kunnat tänka sig. Eftersom vi kände oss färdiga med vår korta och grunda sträcka så började vi inkräkta på deras revir. Vi hade ett kallt samtal med dessa individer och mötet slutade som tur var inte med att någon Morakniv drogs. De avslöjade dock att deras kumpaner betade av ett fint sel en bit längre ner.

– Fan, tänkte vi men bestämde oss för att fortsätta inkräkta vidare.

Lite längre nedströms kom vi till en fin sträcka där porlande vatten, fågelkvitter och skrockande mansröster utgjorde ljudsfären. Lukten av en lägereld uppenbarade sig. Vi letade oss försiktigt till skenet av en sprakande brasa och blev genast bjudna till bords på bullens pilsnerkorv. Och så var det bestämt att den gamla vinflaskan i ryggsäcken äntligen skulle sluta besvära mig med sin vikt.

DSC_0063DSC_0062

En Italienare flashade välvilligt med en ask innehållandes flugor från slutet av 1800-talet. O-boy!

Timmar senare, närmare en halv natt senare. Befann vi oss nöjda på väg ifrån brasan ner mot älven igen. Dygnets mörkaste timme var sedan länge passerad och vore det inte för vimmelkantigheten så skulle det inte ha varit särskilt svårt att navigera i skog och mark.

Vi drack varsin energidryck och intog älvens kanske bästa sträcka helt ensamma. Detta slutade dock i att jag nästan spolades bort som papper i en modern toalett. Som tur var så fick jag bottennapp med just det kast som fick mig att tappa balansen, vilket hjälpte mig att rädda mitt skinn. Puh.

”FiskeF***or” vart vi båda två men vi konstaterade i det lyxiga tältet att vi garanterat samlat på oss ytterligare ett fröjdfullt fiskeminne.

Sedan jag kommit hem till Falun igen så har jag besökt ett faktiskt jättefint klubbvatten med fiskar i som klubben odlar själva. Resultatet är ett helt gäng raska regnbågar som är präglade till stor del på naturlig föda vilket kan vara orsaken till att de aldrig bangar på en ytliggande vulgata. En och annan öring återfinns också även dessa i godtagbar kondition och utseende.

DSC_0091bild (3)DSC_0099bild (3)

Vi har även hunnit besöka fulufjället! Om det skriver jag väääldigt snart.

Peazce out bitchez!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s