Ett viktigt höstminne!!

 

Eftersom jag pluggar på distans så får jag lägga all min skriv-energi på mina inlämningsupgifter. Idag vart jag i stort sett klar med allt vilket har lett till att jag sitter här med lite färsk energi i ådrorna.

Så jag tänkte, innan det är försent, att presentera något från den tröga hösten som absolut inte får falla i glömska.

– En kall novembermorgon tog jag golfbollen på en sista färd. Destinationen var inte till golfens fördel, det var till Söderhamn jag skulle, vilket ligger ett gäng mil från Falun.

Men det läskiga med det här för Golfens skull är att det nästan är enbart motorväg. Jag hade hört på senaste tiden att Golfen hade börjat rassla lite främst efter att ha fått gå på höga varv på motorväg i någon timme.

Problemet med det här var att jag var en gnutta sen, vill man fiska på hösten ska man vara ute när solens första strålar gnistrar mot det mörka höstvattnet. Så Golfen fick jobba som en slav. Bilen var inte glad på mig när jag kom fram och bestämde sig helt enkelt för att det var dags att slänga in kamremmen och ge upp.

Och så fick det bli. Min fiskekamrat Mathias som skulle guida mig till ett av de häftigaste gäddvattnen jag någonsin sett fick lov att bogsera mig sista biten istället för att bli upphämtad som planerat.

Vi blev lite försenade ut men vi hade bara gått miste om den första timmen som är till för att huttra, dricka kaffe och snacka taktik. Det var inte världens största sjö så vi kunde snabbt konstatera att vi skulle fiska av varje kvadratcentimeter . En, två, kanske tre gånger. Nej, sjön var inte mycket för ögat…

DSC_0011DSC_0013

Vi malde på åt alla olika håll och provade alla möjliga små kryphål i vassen som fisken kunde tänkas ta det lugnt på. Men inte så mycket hände, åtminstone inte till en början.

Ett par snipor var all kontakt att hämta. Men Mathias var den första att ta initiativet till en något högre växel och landade en riktigt go tjockis till gädda.

DSC_0022

Som var mer än bara värd att fota. Mathias är en av de som är lite längre än medel så tillsammans med honom så ser gäddorna kanske ut att vara mindre än vad de faktiskt är. En riktigt fin gädda och kanske nästan 2015 års bästa höstgädda dittils. Men.

… Mitt på dagen gled solen fram tillsammans med en väldigt lagom lugn vind, det är kanske inte riktigt alltid vad en gäddfiskare kan tänka sig som optimalt men det var långt ifrån katastrofalt. Det började faktiskt nästan kännas lite som en succé när det började kännas som september mitt i november. Och när Mathias hade krokat en till fisk vars storlek enligt honom var omöjlig att diskutera så vart jag mer än bara nyfiken. Han bekräftade snart att det inte var en fjutt iallafall. Kanske som förra, bekräftade han.

Kort därpå fick vi se gäddan som såg riktigt fin ut. För varje sekund som jag såg gäddan vrida och vända på sig bredvid båten, halvdåligt krokad, så kändes det som om den blev allt större och större.

Jag hade aldrig sett en gädda växa så fort. När jag lyfte upp den ur vattnet så blev jag lite förbryllad,  – vänta nu, är det inte just så här en tiokilosgädda kan se ut?

Den var helt grotesk! Äntligen, för första gången sedan min hemkomst från Nya Zealand fick jag äntligen se en livs levande gädda på tio kilo blankt.

Grattis ! En sån perfekt fisk. Inget tjafs, inga decimaler, bara en riktigt fin tiokilosgädda.

DSC_0048 - kopia

Under resten av fisketuren visade gäddgudarna mig att jag inte alls var förlåten för att ha svikit gäddan och bytt ut den mot skräp som röding och dylikt. Passion är egentligen vad allt handlar om!

Jag fick därför se en fisk i kanske samma storlek kasta runt mitt favoritbete under vattnet för att sedan lossna efter en kort kontakt med kroken. Jag fick både se och känna vad jag gick miste om, lycka var inte riktigt den stundens känsla.

Novemberdagen slutade ivrigt. Mot en lila skymning plaskade våra beten, jag hade svikit gäddan som svikit mig och Mathias hade fått vad han förtjänade. Det var dags att åka hem.

När Januari månad är förbi och dess oändliga förråd av för många minusgrader är förbrukat så hoppas jag att få komma ut på isarna igen. Kom ihåg att 14e februari är alla gäddors dag, inte hjärtans! Min konspiration pekar på någon som blivit bortglömd av sin gäddbesatta partner och mixtrade med högtiden. Inte okej!

Piz!!!

DSC_0071DSC_0072DSC_0073DSC_0074DSC_0075DSC_0078DSC_0085DSC_0110DSC_0111DSC_0112DSC_0113

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s