Premiär

Jag vaknade en morgon, tog på mig kläder och satte mig på ett tåg. Tåget som inte bara susade genom skog och över ängar, susade även förbi flera sjöar vilka jag brukar spana mot medan jag drömmer mig bort i deras spegelblanka ytor.

Först tänkte jag inte på det. Men helt plötsligt insåg jag att vartendaste liten sjö var helt isfri. Det måste ha varit den strålande solen och värmen som fick en värld utan is att kännas så självklar att jag inte förstod att det som alla med samma intresse som jag väntar på, hade inträffat.

Jag insåg fort att detta betydde att isen på mina hemsjöar som jag alltid fiskar på också måste ha släppt, vilket också betydde att det inte var något snack om vad jag skulle göra med min lediga dag.

Jag och Patrik kastade i Nisses båt och gled ut på gamla goda Grycken och pressade en hel eftermiddag. Det var på denna tur som jag fångade 2016 års första gädda på öppet vatten. Absolut inget monster, men inte heller en gädda som kan tyckas lika gärna hade kunnat låta bli att hugga.

Imorse låg jag vaken med riktigt låga förväntningar på den dag som höll på att gry. Väderprognosen lovade grå moln med en skvätt regn och kall luft, så fiske fanns inte med på dagens attgöra-lista. Men när jag svepte undan gardinerna från mitt fönster så kände jag mig lurad och tyckte att meteorologerna borde lära sig att skilja på disigt och mulet.

För att undersöka om jag skulle fiska själv eller ej så hörde jag genast av mig till några snubbar som var fast i jobb eller andra trista aktiviteter . Det fick tyvärr bli en tur i ensamhetens namn, men jag är hellre själv ute på sjön än inte ute alls.

Fisket gick trögt så som det kan vara i April. Fisket på mindre sjöar i Dalarna går inte ut på mycket annat än just att nöta där det brukar kunna stå fisk. (Tålamodet är bragdens dygd)

Platsen där jag hade fått fisk dagen innan kändes lovande. Det är en sumpig å med ett fåtal mindre grunda gölar som rinner ut där. Om inte gäddan själv går upp för att leka i denna å så måste iallafall brax eller annan vitfisk traska upp för liknande aktivitet. Vad har då inte även en hungrig gädda där att göra?

Bredvid strömmen vid mynningen finns relativt djupt bakvatten som är mycket grumligare än det som kommer direkt ifrån ån. – Här måste det finnas anledning för någon livsform att hålla hus, tänkte min fiskbesatte hjärna.

Vädret förådde mig och det ljusa diset byttes ut mot tunga moln och en lättare snöyra.

DSC_0015

Egentligen kändes det för rått, men jag mindes en påskdag för fyra år sedan då jag och några vänner upplevde ett helt sinnessjukt gäddfiske i skärgården. Något som utspelade sig i snöyra tidigt i april. Tvivlet hade brett ut sig i hjärnan, men detta minne lyckades hålla tvivlet borta från den del av hjärnan som fattar beslut – Jag skulle inte hem.

Det började kännas mer och mer som att hugget var nära. Och just som mitt tvivel hade börjat skrika om att jag stod och pressade för hårt på samma ställe så slukade en superfin gädda flugan mitt framför näsan på mig.

Vårens första meterfisk och min första meterfisk på fluga landades efter en ganska tafatt kamp. Men, jag kunde inte göra mycket annat än att ge ifrån mig ett öronbedövande segervrål.

DSC_0009

Om inte detta var en enorm hane så måste lek redan ha inträffat, bara dagar efter islossningen!!

Snart åker jag och Nils till Gotland så stay tooned.

PZ

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s