En update från Norrbotten

Som sagt åkte jag till Norrbotten där jag ska tillbringa sommaren, bort från gäddor, abborrar och sommarvärmen.

För att försvara min inaktivitet en aning så vill jag tillägga att Juni här uppe är en riktig dödsmånad. Att åka hit är ungefär som att åka tillbaka en månad i tiden, tillbaka till den råa kylan som råder i början på maj vilken håller tillbaka sommaren.

Jag har hunnit med ett par sporadiska besök vid diverse harr & rödingsjöar tillsammans med mig själv, Ellinor och nu senast med finbesök ifrån Skellefteå. Men det har mest varit Elinor som fångat fisk.

DSC_0067

Rekord har slagits, ilskan har kokat och de fina dagarna har liksom pressat sig fram genom de ganska många grå och blåsiga ena. Det är blandade ord, men topparna har varit höga.

En ensam ledig söndag efter midsommar hade hittat mitt schema, och som om ett under hade skett så vrålade väderprognosen prima väder. Solar stora som chilinötter hela dagen lång lovades i mobilen. Jag älskar att vara naiv och köper nästan allt vad jag läser om bra väder på internet, därför begav jag mig till ett personligt favoritvatten.

DSC_0308

Dagen var helt underbar. Som nybörjare på fågelskådning så bjöd förmiddagen på en del intressanta observationer och några främmande sånger. Fisket började dock trögt, det var antagligen första gången som fiskarna fick se sol i år så de förstod kanske inte riktigt att det var sommar.

Men på ytan i ett litet pitoreskt sel bildades ringar när ett par hungriga harrar hade hajjat att det var dags att titta efter mat på andra ställen än nere på botten. En fjällvråk tittade ner på mig och jamade som en katt efter fisk, jag skulle göra allt för att tillfredsställa den.

Min erfarenhet är att harr inte är den mest svårflörtade krabaten i svenskt sötvatten. Den första harren var en fin lättsam gammal latmask som käkade flitigt från en och samma punkt i ytan. Det var en sån harr som inte ens klagade när den blev släpad mot land med en krok i munnen.

DSC_0295

 

Medan jag höll på att ta kort på den late gamle harren som gärna höll upp sin vackra kam så kom en oväntad gäst simmande rakt emot mig.

DSC_0283

Den lille minken trodde kanske att den skulle få sätta tänderna i den fina harren. Den var nog väldigt hungrig då den inte noterade att fisken som susade upp och ner ur en håv faktiskt hölls upp av en stor farlig människa.

Minken vände, skrämd och skamsen simmande den sin väg, förhoppningsvis skulle den inte få tag i den fina harren jag släppte tillbaka.

Jag fångade en till harr i samma sel och upptäckte att det inte fanns fler än två sunt funtade harrar i det selet. Jag gav mig av mot ett annat sel, även kallat ”monsteröringsnästet” för att spana efter de förhoppningsvis kommande kvällsvaken.

wp-1468684010201.jpg

Väl vid selet syntes inte mycket mer än vatten och en av sveriges tröttaste fiskare som har klämt till med den dummaste kommentaren jag någonsin har hört – ”Man får så sällan öring här så det är ju lika bra att ha ihjäl dem när man väl får tag i dem”.

Denne man fiskar gäddvobblers med tripla trippelkrokar, syftet med det är nog att kroka fiskarna utan att lura dem till hugg – en genväg till fiskelycka. Fiskekort borde kräva något slags teoriprov, precis som körkortet. Så att inte vilka idioter som helst får gå lös vid ett känsligt vatten.

Han var dagens enda grå moln.

Lite senare fick jag syn på en rejält fin harr som stod på lite djupare vatten. Harren verkade också få syn på mig, varpå den avlägsnades ur synfältet och ner på djupet. Jag ansåg att det var ett värdigt tillfälle att prova en redigt viktad peeping caddis.

Om det var samma harr som tog nymfen spelar ingen roll. Något som troligtvis var ett personligt harr-rekord hade klivit på. Harren rusade ut på djupet gång på gång på gång, tröttheten i armen började luta mot mjölksyra när jag äntligen fick in monstret i håven.

DSC_0334DSC_0387

Jag är inte mycket för att babbla om vad varje fisk väger här på bloggen. Men eftersom ett rekord slogs så kan jag med stolthet säga 1,5 kilo🙂

DSC_0438

Det firades med lite ”Soldatens Ärtsoppa”, snabbkaffe och en lugn stund i solen intill det porlande sommarvattnet.

I den sjunkande kvällssolen smög jag mig på ljudlöst vakande fisk i ett annat, stort och mystiskt sel. Men min framgång med torrflugan förblev begränsad och så förblev även drömmen om en av sveriges vackraste fjällöringar som jag fortfarande tror simmar i detta vatten.

Jag begav mig ändå hemmåt oerhört nöjd…

Nu kommer inläggen så här lite efterhand. När solen skiner ute så sitter jag helst inte inne vid tangentbordet. Men jag kan avslöja att fler rekord har slagits och lite andra arter har fångats. Mer bild och text kommer!

Lägger även ut bilder på fisk på min instagram @shitenfisk

Piz out!

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s