Sikjaktsjägare

Tog mig hem till Falun i helgen, huvudsakligen för att bekanta mig med springervalpen Majken, men även för att följa med Max & Stefan på skogsgäddejakt.

Förra året hade Stefan en del flyt med dessa sikmördarmaskiner två av fyra gånger och såklart var jag med de två gångerna det gick dåligt. Det gäller dock bara att fortsätta försöka för en vacker dag så blir det min tur. Men det återstod fortfarande att se – skulle jag få en avlång spännis i år?

Det var löjligt kallt ute, det blåste inget och skyn var alldeles grå. Jag parkerade vid vattnet där jag skulle bli upphämtad, men killarna dök aldrig upp.

Jag blåste upp min flytring trots att jag fattade att jag aldrig skulle sätta en simfot i vattnet, men skulle det inte gå att fiska tre i båten så skulle en timmes fiske vara värt att frysa ihjäl för. När jag var klar hade jag en del missade samtal och det visade sig att Stefan hade trampat rakt igenom båten när han skulle i med motorn. De hade lett till att de hade fått låna en annan båt, som tur var så var den en aning större.

Förseningen var väl värd väntan, jag slapp sitta i ringen. Båten var stor och rymlig och själv fick jag första parkett i dess för. Vi kastade loss i dubbel bemärkelse. Nu ska jag inte redogöra i detalj för vad som hände under hela dagen men det första som hände var att en av de efterlängtade avlånga spännisarna tog mitt bete tvärs över ryggen. Mothugget blev dock mer som en dragkamp och gäddan som inte kommit i kontakt med någon av krokarna tappade greppet och förlorade dragkampen.

Attans. Dagen som inte var den ljusaste var trots allt ung, så minen blev inte allt för sur.

Max och Stefan lyckades lura en varsin snipa.

dsc_1135

Så här kan en skogssnipa se ut.

Dove-tvålens doft av viol fick dock sitta kvar på mina fisklösa händer.

Efter att en konkurrerande båt från Stockholm hade uppenbarat sig så kopplade vi på turbon och började fiska som dårar. Max ramlade nästan ur båten när nästa fisk ganska oväntat gick till angrepp.

dsc_1150dsc_0010

Den stackars fisken hade råkat illa ut. Något vi obefogat anklagade stockholmarna för, mest för att det kändes bra att klaga lite.

Därefter var det lunch på stranden som alltid. Steffe hade med älgkött & svamp från Dalarna som han såklart skulle grilla på sin Muurika.

dsc_0029dsc_0035Det gick sådär att ta en trevlig lunchbild på Stefan och Max.

dsc_0032

Efter att jag visat några skumma bilder på dem när de försöker äta så kunde de äntligen slappna av lite framför kameran.

Sedan fortsatte den oändliga kastmaran som varvades med både bondtrolling och flugfiske. Men ingenting tycktes fungera. Det humusfärgade skogsvattnet kändes allt mörkare och ödsligare för varje förfluten eftermiddagstimme. När en fisk äntligen sög tag i Stefans prylar så kändes det totalt overkligt och jag vägrade tro att det faktiskt var en fisk tills gäddan låg i håven.

Dagens firre.

dsc_0041dsc_0057

Bra jobbat Stefan!

Nästa helg åker jag till Öland!

Adjö så länge.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s