Svinkul på is

 

Nu när det äntligen blivit bra is här nere i Uppland var det dags att fråga en rejält fiskeintresserad klasskamrat om det kanske var dags för en premiärtur – Rebecka tyckte det lät som en strålande idé. Vi hade flyt direkt och blev lediga från skolan samma dag. Ingen av oss hade någon större erfarenhet av ismete i Uppland, allt jag hade var ett enda ställe som jag tyckte förtjänade ett helhjärtat försök.

På morgonen då det bar av hade jag lite prestationsångest över platsen jag valt och oroade mig över att vattnet kanske var alldeles för grumligt för ismete. Men som tur var hade Rebecka lyckats få tag i ett gäng riktigt härjiga björknor som skulle föra ett herrans oväsen inne i vassen.

Första timmen var trög och just som skräcken för ett blankpass utan fäll kom krypandes så rasslade det till. Linan sprutade ut och något som kändes rejält tungt kapade linan direkt efter mothugget – vilken skam!

Det hann dock knappt gå en halvtimme innan det var dags igen, i exakt samma hål. Linan sprutade ut och den svarta spolen under nylonen hade blottats när jag kom slirandes. Den här gången gick allt som det skulle – linan höll, en riktig grisgädda kom upp ur hålet och någon började blöda i handen utan att bry sig!

dsc0143666dsc01445

Revanschen var ljuv! 102 cm 8,7 kg = skaplig kondis. Det var nu bevisat att spöna som stod över 10 meter från vasskanten inte hade något där att göra. Vi tog en runda och skrapade ihop de spön som skulle få nya hem tätt inne i vassen. När jobbet var avklarat och det var dags att återta lugnet i brassestolen så började nästa vippa vifta. Vi rusade fram och det kändes inte helt verkligt när jag insåg att även denna fisk var av det bättre slaget.

dsc01453

Vilken succé! Dagen var helt säkrad och utan att det ens hade hunnit bli lunch så var det helt klart en lyckad premiär i Uppland! Solen tittade sakta fram och livet kändes så där härligt som det gör när det går bra.

Rebecka som ännu inte hade fått någon fisk tyckte att det började bli hennes tur. Det går ju inte att trolla men det finns ett sätt att ta sig runt det hindret – påbörja något som man helst gör utan att bli störd, exempelvis tända en brasa. Gäddor kommer gärna och stör mitt upp i grillningen.

Som önskat ställde sig en vippa mitt upp i eldningen och det var bara att släppa allt och springa – Hellre utan mat än utan fisk. Nu var det äntligen Rebeckas tur. Hon for som en raket och jag kom lunkande efter. Mothugget såg rejält ut och fick mig att börja småspringa lite. Sen ropade hon ”den är stor!” och då la jag benen på ryggen. Den storhövdade gäddan kom efter lite stretande upp ur hålet och dagen var inte längre bara säkrad utan den var verkligen riktigt lyckad!

Grattis!

dsc01475dsc01483dsc01482

Två ismete-PB på samma dag, Grattis till oss!

Sedan fortsatte dagen helt utan förväntningar. Det var inte helt omöjligt att den kunde bli ännu bättre, men det hade varit alldeles för bra för att vara sant. Istället fick vi grilla och njuta av både solen och känslan av att ha lyckats.

Framåt eftermiddagen kom kylan krypandes men några snipor såg till att vi fick hålla värmen uppe tills det var dags att packa ihop och åka hem.

Och det var vad den dagen hade att bjuda på!

dsc01509dsc01512dsc01521dsc00146

Tack för en grym dag!

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s