Wairau River

I onsdags köpte jag som sagt en bil då det verkade som om det var det enda vettiga sättet att på egen hand få uppleva lite bra flugfiske. Nordön verkade ha möjlighet att bjuda på riktigt bra fiske men ön är dessvärre kraftigt befolkad utav människor vilket inte riktigt levererar mycket till vildmarks-känsla, sen är ön lite väl snårig för min smak.

Så jag begav mig istället med min toyota till sydön och började i Blenheim där jag köpte stormkök och ett helt gäng flugor som skulle passa de vattnen som jag skulle fiska.

Efter en sista visit på McDonalds begav jag mig ut i vildmarken mot mitt första stopp ”Wairau River”.

Efter att ha kört vilse i Blenheim och spottat svordomar på kiwisarnas bristfälliga vägskyltningar så kom jag äntligen på rätt spår och landade efter cirka 50 minuter vid Wairaus första ”Access point”. Jag parkerade bilen och tog mitt pick och pack för att ivrigt börja utforska floden. Efter ett tag så bestämde jag mig för att rigga flugspöt utifall jag skulle sikta en frossande öring, mitt första kliv mot vattnet resulterade i att en enorm öring på över fyra kilo flydde från mig och försvann. Damn.

Efter ett tag lade jag ifrån mig ryggsäcken där jag senare hade tänkt att slå upp mitt tält. Något sade mig att jag borde fixa tältet innan jag beger mig ut på fiske, men abstinensen stormade och tältet fick helt enkelt vänta.

Några fisklösa timmar senare tvingade det krypande mörkret mig tillbaka till ryggsäcken. I panik började jag resa tältet, men jag hade aldrig använt tältet förut och hade ingen aning om hur det skulle se ut. Det fick helt enkelt bli sovsäck under bar himmel denna natt, det kändes bra till en början men när jag vaknade iskall och kallsvettig flera gången under natten så kändes det inte riktigt lika bra längre.

Jag lyckades emellertid uppnå vad man vill uppnå efter natts sömn – Jag var utvilad och redo för en hel dags  öringjakt.

Jag hade under den gångna natten sett ett flertal stjärnfall, vid varje stjärnfall hade jag bara önskat mig en enda sak – en öring, storleken skulle inte spela någon som helst roll, bara det var en förbannad öring!

En slitsam heldag på jakt senare gick jag tillbaka till tältet i skymningen och somnade. Jag var oerhört besviken på fisket, jag intalade mig själv att det var omöjligt. De enda fiskarna jag hade sett under dagen var osynliga tills det att jag gick förbi och skrämde dem.

Jag bestämde mig för att överge Wairau direkt på morgonen därefter, det var alldeles för svårt. Men när jag vaknade så vaknade jag med en lapp framför ögonen. Lappen var fastsydd i tältet och den talade tydligt om för mig att man inte ska packa ihop tältet om det är blött. Tältet, var dyngsurt.

Jag fick därför bege mig ut på fiske i några timmar medan jag väntade på att det skulle torka. Jag vandrade med låga förväntningar upp för samma stråk som jag hade vandrat vid dagen innan.

Men inget var sig riktigt likt idag. Jag såg öringar som myste vid ytan och sög i sig insekter som snacks överallt. De var ganska utspridda och jag fick 5 chanser på 5 olika öringar, men bommade varenda en genom att råka kasta linan i huvudet på dem så att de flydde. Lite piggare på fisket så vandrade jag vidare upp för floden tills jag såg nästa öring, nu hade jag perfekt kastläge. Jag satte mig genast ner för att knyta på en nymf med en torrfluga som nappindikator, när det var färdigt ställde jag mig upp och beskådade inte bara en öring, utan en hel flock med öringar som vaggade lugnt vid vattenytan och sög i sig insekter.

Nu gick det inte att missa. Och fem kast senare stod jag och jublade med min första Kiwi-öring på kroken.

Nöjd för dagen begav jag mig hemåt igen och bestämde mig för ytterligare ett förmiddagspass och struntade därför i att packa ihop.

Nästa morgon gick jag upp för samma stråk igen och vid varje punkt där jag dagen innan hade sett en öring kunde jag se vad som troligen var exakt samma fisk, frossande vid ytan.

Den här gången, med mitt nymf-o-torrfluga tackel, gick det mycket bättre och jag fångade dessa två under första timmen. Den första tog på nymf, och den andra på torrfluga.

Nu är självförtroendet för ”Sight Fishing” på topp.

Det var allt för Wairau River, nu ska jag planera min visit vid ”Buller River”. Peace out!