Julegrisen

I somras blev det en riktig Juligris för mig i lappland när en superröding bestämde sig för att kliva på kroken. I år verkar det som om jag fick vara med om både Juligris och Julegris

Det har hittils varit en solig jul i Dalarna. Sol kanske inte hör julen till men jag är då inte en av de som klagar. Ett par helt underbara dagar på isen är vad vi skrapat ihop än så länge.

Dan före dopparedagen fick en välkänd sjö besök av mig, Anton och Nisse. Försovningar och läskiga isar sinkade oss en aning men dagen var ändå långt ifrån förlorad.

Långt innan alla spön var ute startade en liten gädda en trend som gick ut på att få oss att lägga benen på ryggen så ofta som möjligt. Det blev en hel del fällningar och springande kors och tvärs på isen. Resultatet blev inget att skryta med, men dagen var helt underbar och vi fick ”leka” av oss lite.

Vi träffade några fiskare som rastade hunden. De hade tydligen dragit en best på ca 8 kg alldeles där vi var helgen innan. Den julegrisen ville vi lägga vantarna på!

Men det verkade som om julskinkan hade rymt, vi fick nöja oss med den här firren. Nils frodades. Han fick 80% av dagens gäddor och satte 90% av fällningarna, annat än mig som satte 0% av kanske 8.

Men snipfester börjar jag ändå bli lite för gammal för 🙂

Vi satt och väntade ända in i skymningen med hoppet uppe men det fanns tillslut inte så mycket mer att göra än att packa ihop sina saker och åka hem.

Julafton bjöd på en ny dator vilket jag är oerhört glad för. Äntligen är det bara att börja lagra bilder igen. Jag har även ny kamera på ingång som ska invigas den 29e då vi ska prova en top-secret göl.

Den 26e var det dags igen. Jag Nils och Stefan hade en annan sjö i kikaren. Väl där hade vi ett ess i rockärmen som vi inte hade tänkt att vänta med. Målmedvetet tog vi oss genom skog och mark för att nå isen. Pulkor välte och svordomarna började smita ut. Men det var ingen hets, klockan var 07.00 och det skulle inte bli ljust förens efter 8.

Nyvaken Steffe. Det kanske inte ser så ut, men han var egentligen mest pepp av alla.

Det stormade på sjön och isen var både blöt och slushig. Det krävdes inte mycket våld för att Nisse skulle ta sig igenom med spettet. Halvvägs till vårat ”ess” så nojjade vi ur och bestämde oss för att fiska inne i viken istället för att ge oss ut på pelagien.

Viken såg oerhört attraktiv ut. Vilken gäddmetare som helst hade tveklöst häckat vid den. Men. Vad vi visste var hur död och tråkig viken kunde vara övriga årstider. Vi satte därför de flesta spöna så långt ut vi vågade medan vi enbart unnade några få en plats inne i den stora och stillsamma viken.

Solen gick upp och fisket var oerhört trögt till en början. Nästan ingenting hade hänt vid klockan 10. Solen lyste medan jag och Nils spanade på spöna som stod riggade inne i viken. Vi tänkte att där gör de ingen som helst nytta, att vi borde flytta ut dem. Steffe kände samma sak och förklarade att hans hål inne i viken kändes som det sämsta.

Steffe gav hålet en halvtimma och gav sig av rejält långt ut för att flytta om några andra spön.

Vi tittade nedlåtande mot spöna i viken och muttrade lite.

Men karma är en rejäl bitch ibland. Vad började inte vifta om inte vippan på det spö som stod längst in i den vik som vi sågade. Det var Stefans spö men Stefan var enormt långt borta. Jag och Nils kutade fram men ingenting verkade röra sig. Nisse slängde ett getöga mot sitt spö som stod riggat i närheten. Vippan sögs ner mot hålet och började sedan fladdra vilt – Rea-strömmingen från ICA maxi lockar inte bara till sig pensionärer.

Vi kutade glatt mot spöt.

Boom ! Fisken satt direkt ! Linan bara sprutade ut, det här kändes lovande till en början.

Det kändes kanske lite för lovande. Rea-Strömmingen från ICA kanske även lockade till sig pensionärer av andra arter? Det här var ingen medelålders fisk. Steffe hade fått nos om att Nisse drillade en fisk och började lunka bortåt mot oss. Jag kände att det var lika bra att vråla åt honom att han borde ta med sig landningsbana åt mormor direkt.

Den här fisken ville inte visa sig. Det tog ett tag innan vi ens fick se vad som simmade omkring. Som vanligt när det är något riktigt stort på kroken arbetade vi oss uppåt i kilosgissningarna. Men vi landade på 8, kanske 10+. Gång på gång lade hon sig under hålet och vi kunde skymta hela hennes kontur genom isen. Vi kunde se när hon plöjde runt under fötterna på oss för att sedan försvinna ner i djupet igen. Tillslut hade Steffe fisken i handen och upp kom en alldeles perfekt gädda. En drömfisk och Julegris på samma gång.

Nu blev det liv i luckan. Fy fan vad jag älskar strömming. Vilken succé!

Stort grattis till Nisse för en gädda som bara men knappt går att slå i vikt. Så sinnessjukt snygg. Nisse var den av oss tre som förtjänade den mest så det var en total succé. Fisken vägde 12,6 kg.

Dagen fortsatte konstigt nog men vi hade inget kvar att vinna, allt annat skulle bara bli en bonus.